Coronahumöret sitter långt in i hjärnan

helskärm

Vi är stingsliga, vresiga och gråtmilda. Det märks på jobbet, på bussen och i affären. Efter mer än ett år med coronapandemin är våra känslor all over the place.

Anledningen till våra känslostormar sitter långt in i hjärnan.

Det har varit mycket att ta in det senaste året. En dödlig pandemi som sveper över världen. Larmrapporter från en sjukvård som går på knäna. Restriktioner som ständigt ändras. Vacciner som inte kommer när de ska och sedan uppgifter om misstänkta biverkningar – om än extremt sällsynta.

Och samtidigt, i det lilla – matvaror som tar slut, hemmajobb med strulande teknik, barn som plötslig ska vara hemma och de digitala mötenas obarmhärtiga ljus och vinklar på ditt allt tröttare ansikte. Allt som gått på rutin kräver nya lösningar.

Vad gör all ovisshet och stress med oss – och med våra hjärnor?

Reglerar vakenhetsgrad

Håkan Fischer är professor i humanbiologisk psykologi. Han poängterar att det inte finns någon forskning på den specifika situationen som uppstått i och med pandemin, men resonerar utifrån vad som verkar rimligt med utgångspunkt från tidigare kunskap om hur hjärnan fungerar.

Svaret på varför vi är ovanligt grälsjuka nu ligger troligen i hjärnstammen, djupt in i hjärnan och kallas det retikulära aktiveringssystemet (RAS). Det reglerar vår vakenhetsgrad och styr även annan aktivitet i hjärnan.

– Vid negativ stress över tid finns ett ständigt påslag av det här systemet som gör att hjärnan inte får återhämta sig på ett sätt som den annars skulle kunna göra, säger Håkan Fischer.

En viktig funktion i det retikulära aktiveringssystemet är att hjälpa oss att orientera mot potentiellt viktiga saker. Det gör oss uppmärksamma på sådant som är nytt för oss och som kan vara avgörande för vår överlevnad – faror eller saker som är bra för oss.

– När man får mycket ny information aktiveras det här systemet alldeles för mycket. Det gör att man måste habituera, som det heter på psykologispråk. Det innebär att man först uppmärksammar något och sedan inte uppmärksammar det längre för att hjärnan vill spara energi.

Krävande process

Processen att orientera och habituera är väldigt krävande för hjärnan, förklarar Fischer.

– Nu bombas vi hela tiden med nya intryck och saker vi aldrig varit med om tidigare och jag tror att det tröttar ut systemet.

Hjärnan strävar hela tiden efter att hitta en balans mellan aktivitet och vila för att inte förbruka sina resurser på fel saker.

– När man utsätts för väldigt många nya situationer och ny information aktiveras det här systemet mycket över tid och det får konsekvenser, som så kallad hjärndimma – att de frontala delarna av hjärnan inte längre fungerar optimalt.

Men det retikulära aktiveringssystemet aktiveras av flera olika saker. Fysisk aktivitet och socialt umgänge är något som många fått dra ner på det senaste året och som också påverkar RAS.

– Man kan trötta ut systemet och då går det ner i någon sorts vila, men brist på yttre och inre stimulans gör också att det går ner i aktivitet och det påverkar hur vi tänker och vårt humör.

Fysisk aktivitet, som att träna eller ta en promenad, aktiverar systemet precis som inre stimulans i form av sociala kontakter.

– Men också att man tänker, funderar och läser. Det kan generera tankar som också aktiverar systemet.

Styr känslor

Våra känslor bär vi alltid med oss, men för det mesta kan vi hålla dem i schack. Kontrollen sker till stor del i frontalloben som trycker ner eller släpper fram känslorna, beroende på situation.

– Men om man inte orkar det, om man är trött eller stressad, om det här systemet inte är lika aktivt längre, då kan kontrollfunktionen hämmas och det gör att man får svårt att kontrollera sina känslor.

Det senaste årets bombardemang av nya intryck och stressmoment kan alltså mycket väl ha gjort oss lite känslomässigt sköra. Finns det något vi kan göra för att våra hjärnor ska få en paus? Skulle det hjälpa att ta en promenad eller ringa en kompis?

Det tycker Håkan Fischer absolut. Han påpekar också vikten av att försöka hitta rutinartade saker så att allt inte är nytt för hjärnan.

– När man lär sig nya saker aktiveras en stor del av hjärnan, och ju bättre man kan dem desto mindre del av hjärnan aktiveras. Hjärnan har effektiviserat sin funktion.

– Så gå tillbaka och gör lite invanda saker för att vila hjärnan innan du lägger till nya saker och ny information. Det är vilsamt att göra saker som man kan.