Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Ökad krigsrisk när Kina rustar mest

Ledare drar paralleller med de två världskrigen

Inget land rustar så snabbt som Kina. På fem år har landet kraftigt ökat sina militärutgifter.

Om 20 år tror experter att Kina lägger lika mycket pengar på sitt försvar som USA.

En farlig cocktail i kombination med ökad risk för militär konfrontation i Östasien.

I den svenska debatten handlar det mesta om att Ryssland åter börjat rusta militärt. Förståligt med tanke på vår närhet till "den ryska björnen".

Men faktum är att Kina rustar ännu mer än Ryssland. Under åren 2008-2013 har de kinesiska försvarsutgifterna ökat med 43 procent. Under samma tid har Rysslands "bara" stigit med 31 procent.

Det visar den senaste sammanställningen av Military Balance som varje år ges ut av tunga tankesmedjan Institutet för strategiska studier, IISS, i London.

Av den framgår ett antal tydliga trender.

* Europa lägger allt mindre pengar på försvaret. Två tredjedelar av Europas länder minskar sina försvarsutgifter. Storbritannien faller från tredje plats i världen till femte.

* Kinas kraftiga upprustning har dragit med sig andra länder i Östasien. Japan, Kina och Sydkorea står för mer än hälften av hela Asiens ökning av försvarsutgifterna det senaste året.

Supermakt

* Kina befäster sin ställning som den kommande supermakten. Även om USA fortfarande är överlägset störst i militärutgifter så knappar Kina sakta men säkert in.

* Länder som Kina, Japan och Sydkorea skaffar sig avancerade vapen som tidigare bara USA och Ryssland införskaffade.

På ett plan är skiftet i försvarsutgifterna en spegel av de skiftande maktförhållandena i världen. Kina är fortfarande i ett läge där landet omvandlas från ett jordbrukssamhälle till en industrination. Kina behöver fortfarande lägga mycket pengar på försvaret för att komma ikapp västvärlden och matcha sin ekonomiska stormaktsstatus militärt.

Men koncentrationen av militära satsningar till Östasien kommer i ett läge då relationerna mellan Kina och dess grannar är de sämsta på mycket länge. Till stor del handlar konflikterna om Kinas territoriella anspråk till havs.

Hitler

Under toppmötet i Davos nyligen liknade Japans premiärminister Shinzo Abe läget mellan de två länderna med situationen mellan Tyskland och Storbritannien strax före första världskriget. Bråket gäller Senkakuöarna (eller Diaoyu med kinesiska ögon) några i stort sett obebodda klippformationer till havs men med stora potentiella tillgångar av olja och gas på havsbotten.

Filippinernas president Benigno Aquino följde upp med ett anklaga Kina för att använda samma metoder som Hitler tillämpade när han intog Tjeckoslovakien i början av andra världskriget, när man försöker lägga beslag på öar som Filippinerna anser tillhör dem. Vilket fick kineserna att kalla Aquino för "en skam" och "en amatörmässig politiker".

Vietnam, Taiwan och Sydkorea är andra länder med vilka Kina bråkar om olika öar.

Vägrar

IISS:s militära experter fruktar att den kraftiga upprustningen ökar risken för en militär konfrontation av misstag mellan länderna. Kina har infört ensidigt infört en militär flygzon där främmande länders plan måste anmäla sig i förväg. Något USA, Japan och övriga vägrat göra.

Ett faktum som på sikt talar för att grannarna får svårt att hålla emot Kinas krav är att Kinas upprustning förväntas fortsätta. IISS tror att Kina någon gång i mitten av 2030 kan ha lika stora försvarsutgifter som USA.

Med den skillnaden att Kina i motsats till USA ännu inte visat några globala maktambitioner. Peking är i först hand intresserat av att kontrollera sitt närområde. Åtminstone än så länge.