”Som kristen ville jag inte slänga ut dem”

Campingens ägare misstänkte att något var galet

EKSJÖ I den lilla stugan levde paret instängda 22 timmar om dygnet i nio år.

Hela tiden var persiennerna nerdragna.

– Om mannen gick bara tio meter därifrån låste han in kvinnan, säger vandrarhemmets ägare Siwert Arréhn.

helskärm

Det udda paret dök upp på vandrarhemmet utanför Eksjö på sensommaren 1999.

De ville hyra en campingstuga ett par månader.

– De skjutsades hit i en minibuss, körd av en kvinna, säger Siwert Arréhn.

Jag uppfattade henne som en myndighetsperson och hon lastade in sjukvårdsmaterial i deras stuga.

Sedan dess har paret bott kvar i stugan som kostar 3 000 i månaden att hyra, ännu mer sommartid.

Mannen blev hotfull

– Förra året fick jag 5 000 kronor av mannen. Det är enda gången de betalt. Men som sann kristen ville jag inte slänga ut människor som hade det svårt.

Han berättar att de var öppna och trevliga i början men förändrades med tiden. Mannen blev hatisk, aggressiv och hotfull.

– Jag misstänkte ju att något var galet. Jag har försökt tala med kvinnan och fråga om hon verkligen trivdes med sitt liv. Hon svarade alltid att hon var nöjd, säger Siwert Arréhn.

– För att tala med henne ensam måste man lura iväg mannen. När jag knackade på dörren öppnade hon fönstret lite och pratade genom springan. Dörren var alltid låst. På insidan hade de en stor kätting.

Han berättar att han inte var inne i stugan alls på de här nio åren. Och persinennerna var alltid nere.

Var ute på natten

– De satt aldrig ute i solen, de var inlåsta hela dagarna. De vände på dygnet och tog en promenad på natten. Och under alla dessa år har de inte fått ett enda brev.

Siwert Arréhn är också ordförande i ortens pingstförsamling.

– Församlingen är inte inblandad i detta och paret har bara besökt ett möte en enda gång. De var inte religiösa.

Pingstledaren har många gånger funderat över deras liv och undrat över vad som varit fel i deras situation, varför de levde som de gjorde.

’Han var vaksam’

– Ibland har man inte sett henne på långa perioder. Men man visste att han vakade över henne. När man träffade dem tillsammans gick det inte att prata med henne. Mannen var misstänksam och vaktade varje ord hon sa.

Siwert Arréhn är tacksam över att polisen äntligen ingripit och hoppas att man ska få svar på alla frågor.

– Stugan får jag väl bränna ner, konstaterar han. I den kan nog aldrig en människa bo igen.