"Han har varit fri – jag har suttit i fängelse"

helskärm

Det skyddade boendet räddade Sara undan slag, stryptag och livsfarliga situationer. Men hon känner att hon har förlorat allt och att hon nu måste börja om från noll.

– Under hela den här processen har han varit fri och jag har suttit i fängelse, så känns det.

Sara, som egentligen heter något annat, lever i dag med skyddad identitet långt från sin gamla hemkommun. Efter åtta månader på skyddade boenden har hon nu en egen lägenhet, men har ryckts bort från familjen, vännerna och sitt tidigare jobb.

— Någonstans känner jag att hade jag fått göra om så hade jag nog aldrig tagit den här hjälpen. Jag har förlorat mer än vad jag har vunnit på detta. Jag mår så himla dåligt i dag.

”Vet att det är fel”

Så fort Sara hade flyttat ihop med sin kille blev han våldsam och sedan eskalerade det snabbt.

Han slog med knutna nävar, tog stryptag och hotade att kasta ut henne från balkongen. Det hände ofta och hon insåg att hon måste ta sig ur relationen. Men att säga det till sambon hade varit jättefarligt, säger hon.

– I stället försökte jag bearbeta honom för att han skulle vilja lämna mig.

Att söka sjukvård när hon var mörbultad och alldeles groggy efter slag mot huvudet fanns inte på kartan, än mindre att polisanmäla.

— Alla kvinnor som är med om det här vet att det är fel och att det inte är hållbart att leva så, men sedan sätter känslor och rädsla käppar i hjulet.

Stor polisinsats

Relationen fick ett abrupt slut efter en stor polisinsats när grannar slagit larm. Exsambon har dömts för grov kvinnofridskränkning, men aldrig varit frihetsberövad.

Inte ens vid den händelse som orsakade polispådraget ansåg poliserna att det fanns grund för gripande, eftersom han inte kunde tas på bar gärning.

Ett svek, anser Sara. Hon ifrågasätter också att poliserna inte förde henne i säkerhet. I stället var det anhöriga som tog hand om henne och hon själv som fick kontakta socialtjänsten nästa dag.

Fantastiska boenden

Två av de boenden hon bott på beskriver hon som fantastiska.

– Jag har aldrig känt mig så sedd och så trygg med människor som jag gjorde då.

Nu bor hon i egen lägenhet och försöker bygga upp sitt nya liv. Hon söker massor av jobb, men den skyddade identiteten gör att arbetsgivare drar öronen åt sig. Hon kan inte heller hänvisa till tidigare arbetsgivare för referenser.

Hemlighetsmakeriet gör det också svårt att skaffa nya vänner – hon måste ljuga om vem hon är.

Men hon har inte tappat hoppet:

— Min framtid kommer att bli bättre, det kan jag garantera. Jag är jag, jag kämpar på.