Svenskar i Los Angeles utsatta under pandemin: ”Blivit en mardrömsfabrik”
Uppdaterad 2022-02-01 | Publicerad 2021-08-01
LOS ANGELES.
Svenskar lockas av mytomspunna Hollywood och framgångssagor i filmindustrin.
Men under pandemin har många liv i La La Land brakat samman.
Prästen Hans Bratt Hernberg, 57, vittnar om ökad utsatthet för svenskar i Los Angeles råare klimat: Hemlöshet, drogpsykoser, sextrafficking - och unga som hotas att avrättas när de inte har råd med hyran.
– Drömfabriken har blivit en mardrömsfabrik, säger kyrkoherden, som rycker ut till människor i kris.
Aldrig förr har de haft så mycket att göra som det senaste året.
– Vi har fått flera mejl där det bara står ”HJÄLP”, med stora bokstäver, och ett telefonnummer. Inget annat. Vi har hämtat folk i väldigt svåra situationer, säger Hans Bratt Hernberg.
Han ställer sig under trädet, i skuggan vid stentrappan till Angelica Lutheran Church, en kyrka i centrala Los Angeles som murades av svenskar förra seklet.
Intill, hustrun Viveca Bratt, 64. Tillsammans bildar de kärnan för Svenska kyrkan i Los Angeles. En eldsjälsduo, alltid på språng för stans utlandssvenskar, med en hjälpande hand eller ett lyssnande öra. Samt en och annan bullpåse.
De berättar att pandemin kastat bränsle på oroseldarna. Folk som aldrig tidigare varit troende, ringer, söker råd, luftar konspirationsteorier och rädslor.
Eftersom det inte finns något svenskt konsulat har kyrkoparet fått gripa in, även med praktisk hjälp, i alla möjliga sorters akuta kriser - ofta med liv och död som insats.
Allt började när pandemin stängde ner Los Angeles i total lockdown förra våren.
”Det har varit som en krigszon här”
Gatorna tömdes, matbutikerna likaså.
Ett par veckor senare dödades George Floyd på öppen gata, flera mil bort, men fredliga demonstrationer mot polisvåld urartade ibland till dramatiska upplopp – och fick även centrala LA att blossa upp.
– Då var det totalkaos! Det har varit som en krigszon här, jag tror ingen har riktigt fattat det i Sverige, säger Viveca Bratt, som samtalar med många svenskar som blivit traumatiserade, på grund av kaoset och isoleringen.
– Folk var chockade, och trodde verkligen jorden skulle gå under. Många blev av med sina jobb, och kände som om det var världskrig på gång, med skogsbränder, upplopp och inreseförbud. Det var jättemånga som sa: Är det här apokalypsen nu, är det nu det händer?, fortsätter hon.
Telefonen ringde dygnet runt. Från nödställda svenskar över hela USA, men även desperata anhöriga hörde av sig från Sverige och sökte akuthjälp. Många trodde att deras barn dött när de inte fick kontakt med dem.
Kyrkoherden Hans är övertygad om att situationen varit tuffare i Los Angeles än på många andra ställen. Skyhöga hyror, hård jobbkonkurrens, en utbredd svartjobbskultur och strikta pandemirestriktioner, mixades till den perfekta brutala cocktailen.
– Vi har en bild av Los Angeles - det är här man kan lyckas. Det är solsken. Det är Hollywood. Allt sker ju här - och det finns väldigt mycket jobb att få, för alla vill inte bli filmstjärnor, utan jobbar i kringindustrin. Det är den som bygger Los Angeles egentligen, säger han.
– Men hela branschen stängde ner, och det har inte gått att filma. Så fort det krackelerar, då faller hela korthuset ihop.
Man blir lockad hit med löften - och så kom pandemin, då funkar ingenting
De har träffat många unga som kastat sig in i film- och modellbranschen. En del betalar stora summor till agenter, eller köper dyra utbildningar - och senare visar det sig att den glitterbild som målats upp inte stämmer.
Eftersom staden sätts på piedestal, blir fallhöjden desto högre, enligt Hans Bratt Hernberg.
– Många kommer hit för att det är drömfabriken – de vill göra något av sitt liv. Och ja, det finns möjligheter, men långt ifrån alla lyckas. Så det är också en mardrömsfabrik. Man blir lockad hit med löften - och så kom pandemin, då funkar ingenting. Man sitter här i en lägenhet utan någonting kvar.
Unga har haft tid att sitta hemma, må dåligt och en del har fastnat i droger, säger han. Marijuanan är legaliserad i Kalifornien, och blir ibland en inkörsport till tyngre substanser.
Makarna har hjälpt flera unga som fått svåra psykoser och tror att de ska dö, men också unga svenskar som tvingats ut i sextrafficking.
– Det handlar om smarta, duktiga personer, som bara hamnar helt fel.
När de bärande LA-branscherna tvärnitade kunde folk snart inte betala hyran. Något som först inte var ett stort problem.
På många håll infördes ett uppskov: Hyresvärdar fick enligt lag inte sparka ut hyresgäster under pandemin.
Men obetalda hyror ströks aldrig - de lades på hög.
Idag har hyresskulder svällt till enorma summor.
– En del har inte kunnat betala på ett och ett halvt år - nu måste pengarna in, för hyresvärdarna sitter också i en trängd situation, mot banker och så vidare, säger Hans.
”När pandemin kom brakade allt”
Han har märkt att atmosfären hårdnat. Mer frustration. En aggressiv framtoning. Folk är desperata efter pengar. För några veckor sedan fick han ett samtal från en ung svensk man som han inte kan släppa.
– Han ringde och grät i telefonen för att han inte kunde betala hyran. Hyresvärdarna tog ut honom ut i öknen - för att i stort sett avrätta honom. Det är väldigt dramatiska händelser det handlar om, säger Hans.
Både han och Viveca lyckades åka och rädda den unge mannen, lugna ner läget. De ordnade ett hotellrum, och tog med sig en påse bullar.
– Han var utsvulten och stackaren tryckte nog i sig alla på 25 sekunder, säger Hans, som fortfarande har regelbunden kontakt med mannen.
En del svenskar har lyckats leva under radarn, illegalt i USA, under många årtionden, utan försäkringar och sparkonton. Men krisen har tvingat allt till ytan.
– Många kom hit unga. De har kämpat så att de precis klarar sig ekonomiskt månad för månad, och när pandemin kom - då brakade allt, säger Viveca.
– Det syntes mer att de gått runt på svartjobb, vilket inte har funkat när allt stängt. Vi har tagit hand om några som verkligen hamnat på gatan, tillägger Hans.
En av de som sökt hjälp från kyrkan är 51-åriga Helena. Hon öppnar grinden till uppfarten och visar runt i enplansvillan med trädgård i en av Los Angeles förorter - hemmet som hon nu riskerar att förlora.
– Jag har tänkt på om jag skulle gå och köpa ett tält. Jag har inte kunnat betala hyran, inte köpa mat - jag har känt: hur ska jag kunna överleva?, säger hon.
Vid fötterna hoppar hennes två pitbullar, Honey och Bear. Väggarna är fyllda av positiva värdeord: ”Dröm, kärlek, hopp”. Och i köket hänger ett kollage, en ”vision board”, med inspiration och motivation, med en bild av ett hus.
– Jag hoppas att det ska fungera uppmuntrande, säger Helena och ler.
– Det handlar inte om att jag vill stoppa huvudet i sanden, men jag kan inte fokusera för mycket på problemen just nu - då tar rädslan över. Jag får panikattacker, det är en enorm stress och ångest att jag riskerar att bli hemlös. Helgerna är värst, då får jag tid att tänka. Hjärnan jobbar non-stop för att lösa situationen.
Hade bara råd med nudlar
För 20 år sedan landade hon med en väska och 250 dollar på fickan. Hon hade just överlevt ett misshandelsförhållande, och ville så långt bort från mannen och hemstaden Göteborg som möjligt.
Valet föll på staden på kaliforniska guldkusten. Där kunde hon starta sitt nya liv från noll.
Under sin tid i USA har hon främst försörjt sig som nanny, och för fyra år sedan började hon istället köra för taxitjänsten Lyft på heltid. Hon tjänade tillräckligt för hyran på 1750 dollar.
Men i mars förra året hopade sig problemen.
– Jag märkte att det blev ont om passagerare, eftersom folk började stanna hemma under pandemin. Till slut förlorade jag pengar på bensin, genom att köra fram och tillbaka till LA, med bara tre passagerare – det funkade inte, säger hon.
Snart fick hon ont om mat. I skåpen: Enstaka torrvaror, nudelpaket. Hon hade inte råd att köpa mer, och magen kurrade. Panik.
– Det var svårt att fråga om hjälp, och tog ett bra tag innan jag vågade fråga kyrkan. Jag visste inte ens om de kunde hjälpa, eftersom det var så många som drabbades samtidigt, säger hon.
Genom Hans och Viveca fick hon matkassar som hon klarade sig på tillfälligt.
Men det fanns fler problem: Elräkningar och sophämtning kunde hon inte heller betala. Och hon mejlade bolaget som ansvarar för uthyrningen av huset och varnade: ”Jag kommer inte kunna betala hyran just nu”. De svarade förstående.
Idag har tonen hårdnat.
– I veckan hotade ägaren mig om att jag ska ut, eftersom jag fortfarande ligger efter med tre hyror. De kan inte köra ut mig, på grund av uppskovet som införts till slutet av september, men sedan? Det stressar mig enormt, säger Helena.
Det känns som att jag kan bli hemlös, och att det inte avgörs av hur mycket jag kämpar
Nu har hon ett nytt jobb, som nanny, och lyckas få ihop till hyra och mat igen.
Men, med nöd och näppe. Hon kan fortfarande inte betala av tre hyror som hon missat, motsvarande över 45 000 kronor.
– Det ett överhängande hot. Även om jag lyckas betala av allt innan september så tänker jag: Tänk om de vill vräka mig ändå, bara för att jag har legat efter så länge?
Att byta till en billigare bostad går knappt. LA-hyrorna ligger på den nivån, och uppåt, säger hon.
– Jag får bara hoppas att det löser sig. Jag har kollat på andra hus och många hyror snittar på 2 000 eller 2 500 dollar. Det går inte. Jag gör allt jag kan, säger Helena uppgivet och torkar tårarna.
– Jag har aldrig varit i en sådan här situation innan, där det inte beror på mig. Jag vill kunna ta hand om mig själv, jag vill kunna ta mig ur det. Men när det inte är mitt fel, det är utom min kontroll - jag tror aldrig jag känt mig så liten, så meningslös, och hjälplös.
Helena suckar. Det är så frustrerande, säger hon, just eftersom det inte handlar om att hon satt sprätt på pengarna, genom att festa eller shoppa.
– Det känns som att jag kan bli hemlös, och att det inte avgörs av hur mycket jag kämpar. Det finns inget jag kan göra.
Hon har sett hemlösheten breda ut sig i Los Angeles de senaste årtiondena. Till trottoarerna. Stränderna. Tunnlarna. Parkerna.
– Det är jättehemskt. Ibland ser jag tältlägren och tänker att ”det kan vara jag så småningom”. Jag ser 18-åringar stå vid vägkanterna och be om pengar, mitt hjärta brister verkligen för dem.
Det värsta, säger Helena, är att många inte har bakomliggande problem, så som mentala hälsoproblem eller missbruk, så som många kan tro.
– Men de är hemlösa ändå. Bara för att hyrorna är höga, det är svårt att få jobb och för att det verkligen inte finns något socialt skyddsnät här.
Därför har pandemin gett henne nya insikter. Först när hon anlände, som 30-åring, tänkte hon: ”Hurra, skatterna är inte alls lika höga som i Sverige!”.
– Idag har jag ändrat mig helt. Jag skulle mycket hellre betala mer skatter och ha ett bättre skyddsnät, säger hon.
Helena kryper upp i soffan och låter Honey och Bear lägga sig intill.
Att flytta tillbaka till Sverige känns inte som inte ett alternativ. Inte ännu. Hon är fortfarande rädd för mannen hon flydde från 1999.
– Tanken på att flytta till Sverige har visserligen slagit mig, för jag hade inte haft samma stress där tror jag. Men mitt liv finns ju här.
”En kollektiv kollaps av drömbilden”
Svenska kyrkans Hans och Viveca säger också att många svenskar som kommer inte verkar medvetna om att det inte finns samma skyddsnät i USA. Inte förrän de står öga mot öga med verkligheten.
Det handlar inte bara om Helena som riskerar att bli hemlös. Nyligen har de hjälpt 80-årig svensk kvinna som levt illegalt i landet i över 20 år. Hon stod på gatan när de plockade upp henne, och idag har de fått in henne på ett boende.
Andra svenskar bor i tält, eller i sina bilar. En person bor på stranden.
– Det är en person som varken har försäkringar eller inkomster, som lever på att jobba extra på caféer, vilket inte funkat när de stängt. Personen har inga social- och sjukförsäkringar, inga anhöriga i Sverige kvar. Allt är väldigt skört. Det hade inte behövts mycket innan pandemin heller för att det skulle braka ihop, säger Hans.
Han är förvånad över att vi som samhälle inte är bättre förberedda på större kriser. Men egentligen är han inte överraskad över just svenskarnas utsatthet efter pandemin i Los Angeles.
– Faktiskt inte, jag har ju vetat om det här förut, det finns många svenskar som lever från ”paycheck to paycheck”, från hand i mun. Så jag har tänkt ”händer det en stor kris, då kommer folk falla ur ganska fort”.
Paret känner hopp om att hjälpa folk resa sig ur askan igen, men anser att media förmedlar en förskönad bild av ”änglarnas stad", och att det rentav kan vara farligt, när folk kastar sig ut på vinst och förlust, drivna av att förverkliga sig själva.
– Det påverkar människor. Hollywood framställs som himmelriket på jorden. Inte nödvändigtvis för att vi tror på den bilden i Sverige, men undermedvetet finns förhoppningen om att - ”wow det är där man kan lyckas, få bekräftelse och bli den jag hoppas på att få bli”, säger Hans och fortsätter.
– Förr såg vi en del enskilda personliga tragedier – nu är det som en kollektiv kollaps av hela den där drömbilden.
