Fyraåring tog bilen – och krockade

GÄRSNÄS. När Jan Wideberg hörde smällen tittade han ut genom konditorifönstret.

– Jag trodde inte mina ögon. Vid ratten satt en liten kille i pyjamas och med napp i munnen, berättar han. Han räckte knappt upp att se ut.

Den fyraåriga pojken hade kört mammas bil i flera hundra meter innan kan körde in i en stillastående pickup.

Hemma i huset i Gärsnäs låg pojkens mamma och sov.

– Om han vaknar tidigare än jag brukar han komma in och lägga sig hos mig, berättar hon för Aftonbladet.

Det gjorde han inte i går.

– Han lyckades ta bilnycklarna ur min jackficka, jag trodde inte han kunde nå upp. Sedan låste han upp ytterdörren och gick ut.

Vid husgaveln stod mammans Opel parkerad.

Låste upp bilen

Fyraåringen lyckades låsa upp bilen, sätta sig vid ratten och starta. Sedan bar det iväg. Först ut på gatan och sedan en körsträcka på cirka 400 meter, tre nittiograders högersvängar klarade han av innan olyckan.

– Jag förstår inte hur det gått till, säger hans mamma. Bilen har dessutom manuell växellåda. Och själv är han ju bara två skitar hög.

– Han är nog lite smartare än vad jag räknat med. Jag vet ju till exempel att han lyckats öppna grindarna vid dagis trots att det kräver ett par olika handgrepp.

På Norrmans konditori vid torget i Gärsnäs satt Jan Wideberg och tog en morgonfika. Utanför fönstret hade några SJ-anställda parkerat sin pickup medan de gick in för att handla frallor.

– Plötsligt kom en bil och körde in i deras fordon snett bakifrån, berättar Jan Wideberg. Jag hörde smällen och tittade ut. Vid ratten satt en liten påg med napp i munnen. Han höll hårt i ratten och tittade på mig.

– Jag tänkte att här måste ju finnas någon vuxen också, någon som kört bilen. Men där fanns bara den lille pågen.

– Han var klädd i pyjamas och satt längst ut på förarsätet. Jag fattar inte hur han räckte ner till pedalerna. Och det var med svårighet han kunde se ut bakom ratten.

”Jag har kört”

Expediten på konditoriet sprang ut.

– Har du gått hit? undrade hon.

– Nej, jag har kört, svarade fyraåringen.

Expediten tog pojken i handen och följde honom hem till hans mamma som fortfarande sov, totalt ovetande om sonens äventyr.

– Jag trodde hon skämtade, säger mamman. Jag kunde ju inte tro att det var sant.

Sedan gick hon och sonen tillbaka till olycksplatsen. Där väntade de tills polisen kom.

Något rättsligt efterspel kommer det inte att bli. Pojken är ju inte straffmyndig och polisen har sagt att de inte heller kommer att koppla in de sociala myndigheterna.

”Lite chockad”

Däremot är de imponerade av pojkens körkunskaper.

– Han är ju en typisk kille, intresserad av bilar naturligtvis, berättar hans mamma. Men jag förstår inte hur han har lärt sig köra. Han har aldrig ens frågat mig hur jag gör.

– Jag förstår absolut ingenting av hur han lyckats med detta.

Själv tog pojken det lugnt efter olyckan. Det blev ett kort besök på sjukhuset där man konstaterade att han var helt oskadd.

– Lite chockad är han naturligtvis och när vi kom hem ville han absolut åka hem till mormor.

Då var det dock mamma som körde bilen.