Sorg i Ljusne efter pojkens död: ”Det sista man vill ska hända”
Uppdaterad 2022-06-10 | Publicerad 2022-06-09
Vaktmästare Lars Helldén, 57, hjälpte till i sökarbetet efter den försvunna treåringen i Ljusne.
Dagen slutade på det värsta tänkbara sätt – han gick och lämnade en blomma vid en minnesplats med sin egen treåring.
– Pappa, är pojken i himlen nu?
När lokalpolisen Mikael Hedström mötte journalisterna strax efter lunch på torsdagen tog han av sin polismössa och höll den mot bröstet.
– Jag har ett ganska tragiskt besked, och det är att vi har funnit pojken – men tyvärr ej vid liv.
Det hade då gått 19 timmar sedan treåringen försvann från sitt hem i Ljusne på onsdagseftermiddagen. Polisen var snabbt igång med sökinsatsen – som snart skulle komma att utökas. Efter en lång, regning natt var polishelikoptrar och hundar, dykare, hemvärnet, fjällräddningen, sjöräddningen och civilsamhället involverade.
Alla med olika kompetenser, men med samma mål, att treåringen skulle hittas vid liv.
En av dem var Lars Helldén, 57, som arbetar som vaktmästare i byn. Tillsammans med sina kollegor hjälpte han till med logistik för mat och bostad för alla som sökte.
– Man gör ju allt man kan. Jag tänkte vad kan jag bidra med, vart kan jag leta? Känner jag till något ställe som ingen annan känner till – kan han vara där?
Tände ljus för att hedra
Dagen slutade på värsta tänkbara sätt. Sjöräddningen hittade pojken livlös i älven några hundra meter från bostaden. I nuläget finns det inga misstankar om att ett brott skulle ligga bakom dödsfallet.
– Tankarna går till föräldrarna och familjen, såklart. Det är det sista man vill ska hända, man hoppas ju hela tiden på det bästa, säger Lars Helldén.
På kvällen bestämde sig Lars för att ta med sin fru Cecilia och sina barn till vattnet. I närheten av platsen där pojken hittades ligger blommor och några ljus har tänts.
Hans dotter är i samma ålder, bara tre år gammal.
– Det är klart man börjar tänka, så är det ju. Det skulle lika gärna kunnat ha varit vi som drabbades av en olycka. Det går så fort när det gäller småbarn, säger Lars.
Tillsammans tände familjen ett ljus, lämnade rosor och en liten nallebjörn. De pratade om vad som hänt, och barnen ställde sådana frågor som bara barn kan ställa.
– Pappa, är han i himlen nu? säger Yolanda, 3.
Svaret blir att han är det. Tillsammans går familjen upp mot bilen för att köra hem.
– Det är ju så orättvist. Jag har ju levt en del av livet. Är man tre år gammal har man ju inte det. Man har ju precis bara börjat, säger Lars.
