Varmare havsvatten dödar hajarnas ägg

Varmare havsvatten i kombination med försurning kan utgöra en stor fara för havens hajar. Deras ägg utvecklas mycket sämre, vilket leder till att embryot kan dö, enligt en ny studie.

Studien, som nyligen publicerades i samband med en vetenskaplig konferens i Prag, bygger på experiment med ägg från småfläckig rödhaj (Scyliorhinus canicula), en liten art som är vanlig längs Europas kuster, inklusive den svenska Västkusten.

Forskarna, som har letts av biologen Noémie Coulon vid marinbiologiska laboratoriet i Dinard i Bretagne i Frankrike, testade hur äggen klarade temperaturhöjningar enligt två av de scenarier som FN:s klimatpanel IPCC arbetat med. I det ena fallet, utgick testet från en höjning med två grader Celsius till år 2100, i det andra en höjning med fyra grader. Det sistnämnda kan bli fallet om utsläppen av växthusgaser inte sänks väsentligt.

Ökad dödlighet

Samtidigt utgick man från att oceanerna blir allt surare i takt med att värmen tilltar. Följaktligen sänkte forskarna pH-värdet i vattnet i de båda testerna.

Man måste också ta hänsyn till att havsvattnet, i det här fallet utanför Bretagne, är betydligt kallare på vintern än på sommaren. Varmast är vattnet i augusti.

Resultatet är talande. Utvecklingen i äggen var normal och 83 procent av alla embryon överlevde när temperaturhöjningen var måttlig. Pigga små hajar kläcktes till världen.

Men när temperaturerna steg till långt över det normala gick det sämre. Dödligheten ökade dramatiskt, framför allt i augusti, och bara 11 procent av alla embryon överlevde fram till kläckning. Uppenbart var att deras tillväxt gick långsammare. I de flesta blev inte heller gälarna fullt utvecklade.

Stor oro

Forskarna själva säger att de blev chockade över dödligheten. Världshaven har bevisligen blivit allt varmare sedan åtminstone 1980-talet. Höjningen av ytvattentemperaturen är nu cirka 0,8 grader över genomsnittet för 1900-talet, vilket har väckt stor oro i forskarleden. Att korallreven tar stryk är välkänt, men det finns farhågor för att många andra organismer också ska drabbas.

Samtidigt påpekar Noémie Coulon att det faktum att 11 procent av hajungarna överlevde väcker visst hopp. Det visar att den individuella variationen är stor, vilket innebär att det naturliga urvalet har ett stort material att jobba med. Arten kan i så fall kanske klara sig när omgivningen förändras.