Verkligheten har hunnit ikapp USA:s krig i Irak
Risk för terrorcentral i Mellanöstern
Dryga tio år efter George W Bushs invasion befinner sig Irak i totalt kaos.
Det är pinsamt för USA, hemskt för den irakiska civilbefolkningen och en fara för omvärlden.
Dessutom en väckarklocka inför vad som kan hända i Afghanistan när Natos trupper försvinner.
När USA lämnade Irak i slutet av 2011 försäkrade president Obama att landets armé fått den träning som krävdes för att upprätthålla stabiliteten i landet.
Dryga två år senare ser vi hur långt ifrån sanningen det påståendet var.
Iraks miljonarmé fullkomligt imploderar inför trycket från några tusen jihadister med begränsad beväpning. Regeringssoldaterna är helt enkelt inte beredda att slåss. Arméns ledning är usel och korrupt.
Desperat vädjar regeringen i Bagdad till USA om att flygbomba jihadisterna.
Irak har befunnit sig i ett mer eller mindre konstant inbördeskrig sedan USA invaderade landet 2003 för att störta diktatorn Saddam Hussein och med president Bushs ord inrätta ett demokratiskt skyltfönster i arabvärlden.
Förtryckta
Glaset i det skyltfönstret är för länge sedan krossat och de få föremålen som låg där är plundrade.
USA förlorade 4 500 soldater i Irak. Hur känner deras anhöriga sig i dag när de ser att det var helt förgäves?
Långt över 100 000 civila irakier har dödats och slakten fortsätter med oförminskad styrka.
Inte ens de som var mest kritiska till USA invasion förutsåg den fullständiga katastrof som president Bushs ingripande innebar för det tidigare med Mellanösternmått välbärgade landet.
Invasionen släppte loss de underliggande motsättningarna mellan shia- och sunnimuslimer. Minoriteten sunni styrde under Saddam och har känt sig missgynnade och förtryckta under det shiastyre som tog över efter att USA ingripit.
Därför har många sunnis nu gett sitt direkta eller indirekta stöd till den sunniextremistiska gruppen Isis, Islamska staten i Irak och Syrien. Isis offensiv inleddes redan för några månader sedan när de intog städerna Ramadi och Falluja som båda ligger nära huvudstaden Bagdad.
Underlägsen
Med så få soldater har Isis ingen chans att inta Bagdad. Men den snabbhet med vilken extremisterna de senaste dagarna tagit över stora städer som Mosul och Tikrit visar hur den USA-tränade irakiska armén totalt kollapsat inför en underlägsen fiende.
Risken är nu uppenbar för en delning av landet där sunnis upprättar sitt eget styre över vissa provinser precis som kurderna redan har sin egen stat i norra Irak.
Ett av USA:s mål med kriget i Irak var att förhindra att landet blev en central för terrorverksamhet riktad mot väst. Istället kan resultatet efter drygt tio år bli att Irak utvecklas till just en terrorcentral.
Isisi har redan upprättat kontroll över vissa områden i inbördeskrigets Syrien - som även det utvecklats till en konflikt mellan shia och sunni - som de nu kan binda ihop med sina områden i Irak ifall den irakiska armén inte mot förmodan lyckas ta tillbaka dem.
Fristad för terror
Där vill Isis upprätta en islamistiskt stat av ungefär det snitt som talibanerna drev i Afghanistan under mitten av 90-talet. Stenhårt kvinnoförtryck, strikta sharialagar där tjuvar straffas med avhuggna händer och fötter, tvång att be fem gånger om dagen, bannlysning av all västerländsk musik och tv-tittande.
En islamistisk stat som skulle bli en fristad för jihadister som vill planera terrordåd mot USA och övriga västvärlden.
I slutet av året ska merparten av USA:s och Natos trupper ha lämnat Afghanistan. Även där försäkrar höga USA-militärer att den afghanska armén fått den träning den behöver för att upprätthålla säkerheten. Så måste de säga fast de vet att det inte är sant. Afghanistans armé är om möjligt i ännu uslare skick än Iraks.
Om talibanerna väljer att gå på offensiven kommer de snart att ha lagt under sig stora områden och jag blir åtminstone inte förvånad om de snart tagit över i Kabul igen.
Drar USA och västvärlden några lärdomar av utvecklingen?