Applåder i fängelset då svenskarna släpptes

Lisa Röstlund

När Martin Schibbye och Johan Persson fördes ut ur fängelset fick de massivt stöd av sina medfångar.

– De var runt tusen. Alla applåderade, säger Martins mamma Karin Schibbye till Aftonbladet.

– "Jag älskar dig. Jag är fri!", var Martins första ord till sin fru på telefon.

Innan klockan 17 lokal tid skulle namnen på alla de som benådats i Kality-fängelset i etiopiska Addis Abeba läsas upp.

Namnen lästes inte upp

Men Johan och Martins namn kom aldrig, och fängelsepersonalen började stänga grindarna för avdelningen där de satt – tillsammans med runt tusen medfångar.

Plötsligt kom två poliser och slog sig fram genom folkmassan med batong. De gick fram till Johan och Martin och förde dem med sig.

– Då applåderade alla deras medfångar, berättar Karin Schibbye medan tårarna kommer.

Vi träffar Karin Schibbye utanför hennes arbete på Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Men hon har knappt kunnat jobba sedan beskedet kom i går.

– Det är helt otroligt. Helt fantastiskt. Det första jag tänkte var "Yes!".

Hon beskriver sitt första samtal med sonen i går.

– Jag ringer till hans telefon och han svarar. Han säger att han pratat med Linnea. Det är en samlad Martin, som ju inte heller har landat.

"Jag älskar dig"

Johan och Martins familjer vet var de befinner sig just nu för att vila upp sig och "landa". Där har de kunnat göra saker som att ta en dusch för första gången på över ett år.

– Han berättar sådana här småsaker som gör att man förstår lite av hur han haft det: Att han snubblade på trappan upp till residenset, eftersom han inte gått i en trappa på 14 månader. Att han glömde låsa toaletten på flygplatsen. Det fanns inga toalettlås på Kality.

Linnea Schibbye träffar Aftonbladet vid Klarabergsviadukten i centrala Stockholm. Hon ler stort och berättar sitt första samtal med maken i går:

– Han sa: "Jag älskar dig. Jag är fri!". Jag bara skrek.

Känslorna är svåra att sätta ord på.

– Det var overkligt när han greps och att han suttit fängslad så länge. Nu är det overkligt att han ska släppas.

Det första hon ska göra när hon ser honom?

– Pussas och kramas.

Frågade om hon skulle vänta

Enligt Karin och Linnea sitter Johan och Martin nu och googlar på nyheterna som rapporterats om dem under det gångna året.

– Det har inte kunnat smälta det, säger Karin.

De är tacksamma över det stora stöd som svenskarna visat för dem.

Linnea upplever att hon och familjen behandlats fint av media – med några undantag. Till exempel fanns en journalist som intervjuade henne alldeles efter det att domen föll mot maken den 21 december: 11 års fängelse.

– Då frågade reportern om jag kommer att orka vänta på min man. Just i det läget. Jag bara gick därifrån. Det var lågvattenmärket.

Hemma i Kode i Västra Götaland finns Johan Perssons pappa Kjell Persson. Han och frun Kristina tog emot det första telefonsamtalet från sonen i går:

– Han fattade sig kort, det var dåligt med tid. Han sa: "Jag är fri och på väg ut ur landet. Det är lugnt. Jag mår bra. Vi hörs".

Vill stötta Dawit

Både Johan och Martins familjer har upplevt att utrikesminister Carl Bildt (M), regeringen och ambassaden gjort allt de kunnat.

– Carl Bildt har lagt ned mycket energi på det här sedan den 21 december, säger Kjell Persson.

Karin Schibbye säger att hon nu har erfarenheter hon vill dela med sig av till de anhöriga till journalisten Dawit Isaak, som fängslades i Eritrea i september 2001.

– Nu har jag energi och vill jag stötta familjen till Dawit. Jag vet inte hur, säger hon.