Dementas kärlek får inte stoppas

Lisa Röstlund

Ulf och Lena är kära i varandra.

Problemet är att båda är dementa, bor på ett äldreboende – och Ulfs fru och barn vill stoppa förhållandet.

Men nu har Socialstyrelsen yttrat sig: om Ulf mår bra ska personalen inte gripa in.

Ulf har en demenssjukdom och bor på demensboendet med åtta andra personer. Hans fru kommer ofta på besök.

Men nu har Ulf inlett en relation med Lena, även hon dement. Ulf och Lena söker varandras sällskap, bjuder in varandra till deras respektive lägenheter på boendet, sitter nära varandra, håller handen och kramas och pussas ibland. Båda uttrycker tydligt vad de önskar i nuet: varandra.

Vill förbjuda kroppskontakt

Ulfs hustru och deras gemensamma barn ogillar enligt Socialstyrelsens anteckningar "i högsta grad" relationen och vill förbjuda dem att umgås – framför allt att ha kroppskontakt.

Enligt hustrun och barnen hade nämligen Ulf, om han vore frisk, inte alls velat ha kontakt med Lena. Dessutom blandar han ibland ihop vem som är vem, och tror att Lena är hustrun.

Personalen på boendet har försökt uppmuntra Ulf och Lena att ha aktiviteter på varsitt håll, av hänsyn till hustrun som erbjudits samtalsstöd av kurator, avdelningschef och sjuksköterska.

Man har också försökt skapa en "positiv förväntan" inför hustruns besök. Men ibland har Ulfs fru blivit arg och skrikit på honom, vilket skrämt de övriga i boendet.

Livlig diskussion

Nu har Socialstyrelsens råd för etiska frågor tagit upp ärendet, och konstaterar att personalen inte har någon rätt att ingripa mot förhållandet. "Det är Ulfs behov och önskemål som i första hand ska tillgodoses".

Fallet ledde till en livlig diskussion i rådet, som får liknande fall varje år.

– Man kan ju bara föreställa sig hur det är för hustrun att bli exkluderad. Det blir ett väldigt dilemma för personalen, säger Mary Nilsson, rådets ordförande och tillägger:

– Det här förekommer lite då och då inom äldreomsorgen, och det är alltid svårt för personalen att veta vad man ska ta sig till. Men nu är det mannen som är viktig. Han är en fri och myndig person, och personalen har gjort mycket för att stödja hustrun.

"Inte ovanlig situation"

Läkaren och riksdagsledamoten Barbro Westerholm, 79, är Folkpartiets socialpolitiska talesperson.

– Det är en jobbig flytt till ett sådant här boende. Hittar han och hon livskvalitet och lycka i den här vardagen, som är så långt från den vardag de haft då de var unga, kan man inte förmena dem det, säger hon till Aftonbladet och fortsätter:

– Att drabbas av en demenssjukdom är en obarmhärtig situation som bara kan sluta på ett sätt. Det är klart att det är svårt för hustrun. Hon har väl känt att "jag kan inte ta hand om honom med den sjukdom han har", och så händer detta. Det är väl snarare hon som behöver stöd att till slut förlika sig med att han har det bra.

Enligt Jenny Lundberg-Lydka, omsorgschef för Stora Sköndals äldreomsorg i Stockholm, är det vanligt att liknande situationer uppstår.

– Det är inte obekant. Det förekommer då och då. Jag förstår att Socialstyrelsen har funderat länge. Men det är bra att man kommit fram till det här.

Tveeggad fråga

Erik Blennberger, docent i socialt arbete med inriktning mot etik och ledamot i Socialstyrelsens etiska råd, tar upp att en ny lag är på gång den 1 januari 2014, där demenssjukas självbestämmande i vissa frågor kan begränsas. Anledningen är att skydda dem själva mot olika risker.

– Det är fråga om att söka begränsa ett handlande som är påtagligt självdestruktivt. Men här finns ju ingen sådan skaderisk, och man har varken på rättslig eller etisk grund rätt att agera med anledning av att anhöriga reagerar, säger han.

Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström, 72, anser dock att frågan är "tveeggad".

– Man räknar ju med att dementa är beslutskapabla. Samtidigt vet man att det här är en sjukdom. På ett sätt kan man ju säga att hade han varit frisk hade han kanske inte valt förhållandet med henne. Och det är ju så att han förväxlar henne med sin fru. Det är en jättesvår situation, och då måste man se det individuellt.

Själv är hon sedan femtio år tillbaka gift med sin "tack och lov friske" man.

Hur hade du reagerat om han insjuknade i demens och inledde en relation med en annan?

– Det är väldigt svårt att svara på. Men jag hoppas att jag skulle förmå mig att inse att det är på grund av sjukdomen, och att jag kunde vara glad för att han mådde bra.