Kapten Emma är strids­pilot: ”Tvekar inte skjuta ner Kinas plan”

TAINANS FLYGBAS, TAIWAN. Guo Wenjing ler ofta. Hon gör ett lågmält och blygt intryck.

Men skenet bedrar.

Hon tillbringar dagarna med att från en trång cockpit 10 000 meter upp i luften försvara Taiwans luftrum.

– Om jag får ordern tvekar jag inte att skjuta ner ett kinesiskt strids­flyg, säger hon och fyrar av ännu ett milt leende.

Vi träffar henne på en av landets största militära flygbaser i staden Tainan i södra Taiwan. Hon håller på att inspektera sitt plan, ett taiwanesisk­tillverkat strids­flyg av modell IDF, inför att hon snart ska ge sig upp i luften ännu en gång.

Planet står i en betongbunker som är öppen på båda kortsidor och vars välvda tak är täckt av gräs som kamou­flage. Vi hör hur piloter i andra bunkrar intill varvar motorerna på sina plan. Vi får skrika för att kunna prata med varandra. I bakgrunden ser vi hur nära höghusen i Tainan ligger.

Så lyfter två plan samtidigt. De ligger snett bakom varandra i formation. Ett öron­bedövande dån stiger över flygbasen när planen direkt svänger västerut, mot Taiwan­sundet och Kina, med mörk rök bakom sig.

Guo Wenjing jobbar i skift sex eller sju dagar i veckan. När hon är i tjänst har hon fem minuter beredskaps­tid i händelse av ett larm om en kränkning av Taiwans luft­försvars­zon. På den tiden ska hon vara i luften beredd att avvisa den kinesiska inkräktaren.

– Det brukar räcka med att den kinesiska piloten ser mig för att han ska vända om, berättar hon. Ännu har jag aldrig behövt avlossa mina vapen men får jag ordern kommer jag inte att tveka. Jag känner mig alltid uppumpad men samtidigt lugn när jag möter fienden.

På sidorna av planet sitter gråa rör som innehåller missiler.

Guo Wenjing har varit stridspilot i det taiwanesiska flyg­vapnet i sju år. I början hände det bara någon gång i månaden att kinesiska stridsflyg var på väg att kränka Taiwans luft­försvars­zon och att hon fick avvisa planet.

– Nu händer det säkert 4–5 gånger i månaden bara för min del.

Kinesiska överflygningar sker så gott som dagligen. De är ett sätt att testa Taiwans bered­skap och samtidigt försöka trötta ut piloterna.

– Tidigare hade vi mer tid att träna på egen hand, berättar hon. Nu måste vi ständigt upp och mota bort de kinesiska planen. Ibland får vi order att ta bilder av dem.

Den första delen av intervjun gör vi i ett kontors­rum i en låg länga på flygbasen. Det är mycket ovanligt att den taiwanesiska militären visar upp sin kapacitet för utländsk media. Vi har lämnat in en ansökan månader i förväg och fått den här exklusiva möjligheten.

Vår taxi får inte köra in på basen där infarten är blockerad av bommar i ett sick-sack­mönster. Först när vi visat våra pass och prickats av på besökslistan körs vi till byggnaden där intervjun ska ske.

Guo Wenjing gör entré i en grön flygar­dräkt med sitt engelska flygar­namn och rank på bröstet, Kapten Emma. På den andra sidan stoltserar en örn på en dekal. Känne­tecknet för hennes flygar­grupp. Hon är en av bara tre kvinnliga piloter på basen där det totalt finns närmare hundra piloter.

Hon ser liten och nätt ut när hon slagit sig ner i den grå­klädda plast­soffan. Det svarta page­klippta håret har hon i en mittbena. Händerna vilar utsträckta på knäna när hon pratar. 

Kapten Emma är stolt över att få försvara sitt land i en svår tid.

– Det är en ära för mig att få bidra till att hålla Taiwan säkert, säger hon utan att det låter överdrivet klyschigt.

Efter en kort fundering berättar hon att det är en månad sedan hon senast avvisade ett kinesiskt jaktplan.

– Vi var kanske 300 meter ifrån varandra. När piloten såg mig vände han omedelbart tillbaka mot Kina. Jag följde efter honom till hans plan lämnat vår luft­försvars­zon. Det gäller att vi hela tiden försvarar vårt luftrum. Annars uppmuntrar vi dem att flyga allt närmare vår territorial­gräns.

Wolfgang Hansson: ”I värsta fall får Taiwan försvara sig om det blir en invasion”

Taiwans luftförsvars­zon är mer om­fattande är territorial­gränsen. Men så fort kinesiska plan närmar sig luft­försvars­zonen så skickar Taiwan upp sina plan för att genskjuta dem. Det är en katt- och råtta lek som numera pågår närmare 24 timmar per dygn.

Är hon rädd när hon flyger?

– Alla jobb har sina risker, säger hon och ler. Jag försöker ta varje uppdrag som om det vore det första och fokuserar på säkerheten.

När jag ställer frågan om hon är beredd att dö för sitt land blir svaret omedelbart ett bestämt ja.

– Jag följer order och fullgör min uppgift. Men jag hoppas givetvis att kunna undvika dödliga situationer.

Följt av ett milt leende.

Är du orolig för att Kina kan komma att invadera Taiwan?

– Jag är rädd att det någon gång i framtiden kan bli krig mellan våra länder. Men i det dagliga arbetet måste jag hålla mig kall och lösa mina uppgifter.

Ännu ett leende.

 
Hela sin uppväxt drömde Guo Wenjing om att bli stridspilot. Men hon visste att hennes föräldrar var emot på grund av riskerna. Därför berättade hon inte att hon blivit antagen till flygar­utbildningen förrän några dagar innan hon skulle börja.

– Jag älskar att glida runt uppe i luften, berättar hon. Det får mig att känna mig fri. Allra bäst trivs jag under mina natt­pass. Då kan jag se både stjärnorna och fiske­båtarna i Taiwan­sundet.

Hennes ögon får en speciell lyster och ansiktet spricker för första gången upp i ett brett leende.

På fritiden tittar hon på tv och hoppar hopp­rep för att koppla av. En och annan timme måste tillbringas i gymmet med övningar för att stärka ben och nacke för att stå emot g-krafterna.

Hon är gift med en annan stridspilot men det där med barn och familjeliv får vänta en tid till. Så fort de kvinnliga piloterna blir gravida måste de sluta flyga.

– Men vi kan börja igen när vi återhämtat oss efter förlossningen.

Under utbildningen fick hon välja mellan franska Mirage, amerikanska F-16 eller det inhemska IDF. Valet föll på det sista eftersom det har två motorer och kändes säkrare.

– Men det är inget lätt plan att lära sig manövrera. Det gäller att inte trycka på fel knappar.

Vi åker ut till hennes plan i en minibuss som hela tiden håller kontakt med kontroll­tornet så vi inte riskerar hamna på landnings­banan samtidigt som något plan landar eller lyfter.

Guo Wenjing sätter på sig den extra g-dräkten som krävs för att stå emot gravitationen. Medan en mekaniker lyfter huvan till cockpit går hon runt och kontrollerar vitala yttre delar på det gråmålade planet. Därefter kliver hon in i cockpit, sätter på sig hjälmen och gör tummen upp.

Redo att ta sig an fienden.