Från paria till maktfaktor på tio år
Kan SD gå mot samma utveckling som Dansk folkeparti?
Precis som SD bemöttes Dansk folkeparti till en början med kalla handen av de etablerade partierna.
I dag är de i praktiken med och styr landet.
Finns risk för en liknande utveckling i Sverige?
Främlingsfientliga Dansk folkeparti, DF, firade den gångna helgen 15-års jubileum. I festligheterna ingick att spela upp ett antal tio år gamla ljudklipp med danska partiledare.
Vesntres (konservativt) Anders Fogh Rasmussen sa att ett tätt samarbete med Dansk folkeparti inte kunde komma på tal.
Hans Engel, ledare för Konservative folkeparti, slog fast att det var otänkbart att använda DF som parlamentariskt underlag för en regering.
Mette Östergaard, politisk redaktör på dagstidningen Politikken bevakade DF:s firande och log lite åt de gamla uttalandena.
Samma läge
– Inför valen 1998 och 2001 profilerade sig alla etablerade partier på att utesluta ett samarbete med Pia Kjersgaards parti, berättar hon. I dag har bilden ändrat sig totalt. Dansk Folkeparti är ett etablerat och mycket inflytelserikt parti.
Vill man försöka se var Sverigedemokraterna kan vara om tio år är det naturligt att titta på Danmark. Läget efter det danska valet 2001 påminner mycket om dagens situation i Sverige.
De danska socialdemokraterna hade förlorat stort. De borgerliga blocket segrade men fick ingen egen majoritet. Dansk Folkeparti blev vågmästare.
Otänkbart
Trots allt tal före valet om det "otänkbara" i att söka stöd hos Dansk folkeparti var det precis vad Anders Fogh Rasmussen gjorde. Viljan att ta makten var starkare än avskyn för DF. Rasmussen lät det pragmatiska styra över principerna.
– Det var mycket diskussion om Rasmussen gjorde rätt, minns Mette Östergaard. Men att gå över blockgränsen och samarbeta med huvudfienden socialdemokraterna var aldrig aktuellt. Rasmussens enda chans att få igenom sin politik var att vända sig till Pia Kjaersgaard.
Till en början var samarbetet mellan den konservativa regeringen och DF helt informellt. Dansk folkeparti röstade med regeringen. De var mycket lojala.
Krav
Men snart ville de ha någonting tillbaka. Precis som Sverigedemokraterna har Danskt folkeparti några hjärtefrågor som de driver hårt. Stopp för invandringen och bättre villkor för de äldre är de två viktigaste. Bit för bit har de fått igenom sina krav.
Inte ens i dag finns ett formellt samarbete. Inga skrivna avtal. DF står fortfarande utanför regeringen trots att de i praktiken ingår i en majoritetsregering.
Nuvarande statsministern Lars Lökke Rasmussen äter lunch med Pia Kjaersgaard en gång i månaden och går igenom aktuella frågor.
Betalt
Varje gång budgeten tas får DF "betalt". Deras senaste krav är att alla invandrare måste ha betalat skatt i Danmark i sju år innan de kan få några bidrag. Tidigare har villkoren för invandrare hårdnat på olika sätt.
Det har varit stopp för skattehöjningar samtidigt som anslagen till sjuk- och äldrevården höjts. Istället har man skurit ner på ett stor antal områden, bland annat biståndet.
DF har ett mycket stort inflytande över politikens utformning men utan att behöva ta något regeringsansvar.
– När de är emot regeringen i någon fråga så kan de skälla och kritisera utan att äventyra samarbetet, säger Mette Östergaard.
Plattform
Resultatet är uppenbart för alla. Varje gång det varit val har DF ökat sitt stöd. Vid senaste valet fick de 13,8 procent av rösterna.Samarbetet har varit en fantastisk plattform för Dansk Folkeparti.
– Media har ett enormt fokus på DF. Pia Kjaersgaard står hela tiden i centrum.
Även om partiernas bakgrund skiljer sig åt - DF är sprunget ur skatte- och invandrarfientliga Fremskrittspartiet, SD ur den svenska naziströrelsen - är de på många sätt lika. I slutet av valrörelsen framträdde Kjaersgaard på ett SD-valmöte.
Systerparti
– Dansk folkeparti betraktar SD som sitt systerparti, säger Östergaard. På 15-årsfirandet var det mycket tal om Sverigedemokraternas framfart i opinionsmätningarna. Många ville ge sitt stöd.
Pia Kjaersgaard har garanterat ett och annat råd hon kan ge Jimmy Åkesson om hur SD ska bära sig åt för att få ut maximalt av sitt inträde i riksdagen.
Och bli ännu större vid nästa val.