Finalen slår andan ur en

Markus Larsson

... men skippa folkmusiken när du kommer till Ullevi, Madonna

helskärm

LONDON. Showen är bättre än i fjol. Mycket bättre. Madonna har tonat ner rocken och satsar i stället på att skapa ett storslaget discoinferno.

Jag såg Madonnas världspremiär i Wales i fjol. Det var inte vackert. Hon massakrerade bland annat några av sina bästa låtar genom att stöpa om dem till dålig metal. Några såna ambitioner kan dock inte spåras när turnén nu startar om.

Hårdrocken är tack och lov död och begraven. Och därför behöver inte förväntningarna på de två kommande Ullevi-konserterna vara så låga att de måste bygga bo under fotsulan.

Etnodrottning

Med det inte sagt att konserten saknar svackor. Det finns nummer och sekvenser som inte passar MTV-generationens största kvinnliga ikon alls. Jag tänker framförallt på när hon försöker vara någon slags etnodrottning från Balkan. Det känns bara ansträngt och onödigt. Folkmusiken borde bytas mot fler elektroniska nyheter som den lysande klubbversionen av ”Frozen”.

Men visst finns det höjdpunkter. Som den korta men effektiva hyllningen till Michael Jackson. En av dansarna klär ut sig till The King of Pop, hits som ”Billie Jean” och ”Wanna be startin’ something” mixas in mitt i ”Holiday”-numret och det känns som att hela arenan flyger i luften.

Men det är finalen, en kraftfull urladdning som börjar med den spektakulära versionen av ”Like a prayer”, som slår andan ur en.

Det är en sprakande uppvisning av stenhårda beats, blixtrande laserljus, digitala missljud och klubbiga basgångar som är så tunga och djupa att det gör ont i magen. Och allt presenteras i ett epilepsiframkallande tempo.

Inga extranummer

I sista ”Give it to me” känns Madonna som världens yngsta 50-åring igen.

Sen går hon av precis när stämningen är så hög att den behöver fallskärm. Men det spelar ingen roll hur mycket publiken jublar.

Madonna gör inga extranummer.

Hon behöver inte.


Fotnot: Madonna spelar på Ullevi 8 och 9 augusti.