Professor: ”Kemilobbyn stoppar förbud mot gift i mat”
Publicerad 2013-11-22
Sämre spermier, missbildade foster och levertumörer är resultat av hormonstörande ämnen.
EU-kommissionen ville förbjuda dem i bekämpningsmedel för mat.
Nej, säger kemiindustrin – så nu skjuts förslaget upp.
– Det är tydligt att kemikalieindustrin kraftsamlat. Industrin har mycket större resurser än vad akademin har, och kommersiella intressen får då gå före konsekvenser för människors hälsa och miljö, säger professor Christina Rudén.
Ett förslag har funnits i EU-kommissionen om att förbjuda alla bekämpningsmedel som är hormonstörande, skriver Svenska Dagbladet.
Men det förslaget har nu skjutits upp efter att livsmedelsindustrin lämnat in ett yttrande, där de skriver att ett sådant förslag skulle hindra frihandel.
Sådana regler skulle nämligen slå ut 45 procent av den europeiska växtskyddsmarknaden – värt 36 miljarder kronor.
Hormonstörande ämnen har i många studier på försöksdjur konstaterats ge cancer, reproduktionssvårigheter och missbildningar på foster.
Skador på pojkfoster
Många negativa effekter av hormonstörande ämnen har dokumenterats, särskilt hos pojkfoster, där testosteronsystemet lättast kan följas under fosterutvecklingen.
En indikatoreffekt av skador från hormonstörande ämnen är när avståndet mellan anus och pungkulan minskar. Det finns också exempel då urinet kan mynna på mitten av snoppen i stället för i slutet. Motsvarande skador hittas även hos flickor.
– Även kryptorkidism, att pungkulorna inte vandrar ner i pungen utan stannar kvar i bukhålan finns med i det här syndromet, som kopplats till hormonstörande kemikalier, säger Christina Rudén, professor och chef för institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universtitet.
WHO: "Troligen underskattade skador"
Världshälsoorganisationen WHO har nyligen konstaterat att effekterna av hormonstörande ämnen troligen är underskattad, eftersom bevisningen för samband mellan exponering och skada.
EU-parlamentarikern och miljöpartisten Carl Schlyter har i många år kämpat mot ämnena.
– Hormonstörande ämnen är en av de mest underskattade problem vi har i samhället. Hormonstörande ämnen följer inte den normala toxikologiska logiken, med ju högre dos desto mer risk. Det beror mer på när man exponeras, och innebär att det är väldigt svårt att sätta gränsvärden för att skydda oss, säger han till Aftonbladet.
– Det är också väldigt lång tid mellan exponering och effekt. Om din son exponeras i din livmoder kan skador upptäckas långt därefter. "Dos-respons" är svårt att fastställa.
Professor Christina Rudén oroas över den försenade lagprocessen:
– Det är olyckligt och problematiskt. Vi är rädda för hälsokonsekvenserna av den här typen av ämnen. Det är ett prioriterat ämne inom EU och nu hamnar frågan i limbo.
Industrin kraftsamlar
– Det är tydligt att kemikalieindustrin kraftsamlat och uppskjutandet av EU-beslutet är industrins första stora seger i den här frågan. Problemet med lobbyn är att den är så obalanserad. Industrin har så enormt mycket mer resurser än vad akademin har. De kommersiella intressena går då före konsekvenserna för människors hälsa och miljön, säger Rudén.
Naturskyddsföreningen påpekar att inte tillräckligt många vetenskapliga studier gjorts för att se "cocktaileffekten" av en blandning av olika hormonstörande ämnen.
Föreningen har i en rapport gått igenom tre "värstingar" – enskilda ämnen som bevisligen är skadliga: svampmedlen karbendazim och mancozeb, och stråförkortningsmedlet klormekvat.
De finns i stora delar av vanliga livsmedel som råg, havre, äpplen, sallad och vindruvor. Karbendazim hittades exempelvis i åtta av tio tester av gojibär som Livsmedelsverket genomfört.
Vill förändra definitionerna
Vad som räknas som hormonstörande ämnen har hittills varit luddigt. Kommissionen skulle nu ta fram en definition, och ämnena skulle därmed totalförbjudas inom växtbekämpningsmedel.
– Men industrin vill bygga in en riskkalkyl i definitionen av ämnena. Om risken är tillräckligt liten ska det inte räknas som hormonstörande, enligt industrin. Men det är absurt. Man kan inte definiera en grupp ämnen efter risker, utan efter vad de är, säger Carl Schlyter och fortsätter:
– Jag har i många år försökt begränsa lobbyismens kontroller över beslutsmekanismerna. Det här är ett bra exempel på när ekonomiskt egoistiskt resonemang stoppar möjligheten att förbjuda miljö- och hälsofarlig verksamhet.