Utbytesstudenternas oro under pandemin
Uppdaterad 2020-06-08 | Publicerad 2020-06-07
Franska Béatrice, 20, och tyska Nele, 22, kom till Uppsala för att studera. Några månader senare fann de sig mitt i en pandemi och långt från hemland och familj.
– Jag är väldigt orolig för min pappa som har haft lungemboli. Vad ska jag göra om något händer? Det går inte längre att hoppa på ett flygplan och vara där på några timmar, säger Nele.
Utbytesåret blev inte riktigt som 20-åriga Béatrice Petitcol från Toulouse i Frankrike förväntade sig.
Hon kom till Uppsala för att plugga juridik. Som många andra utbytesstudenter förställde hon sig en smältdegel av nya vänskaper, fester och uppelvelser. Och nya upplevelser blev det, men kanske inte riktigt som hon trodde.
– Jag hade drömt och fantiserat om min utbytestermin här i Uppsala länge. Men jag kunde ju aldrig någonsin föreställa mig att jag skulle hamna mitt i en pandemi.
”Vad skulle jag få för vård i Sverige?”
Bara några månader in i vistelsen vände coronakrisen på tillvaron. Plötsligt var hon väldigt ensam, isolerad på sitt studentrum i ett främmande land. Tillvaron kändes bräcklig och oviss, utan trygga sociala ramar eller nätverk. Universitetet höll stängt.
– Det fanns en viss känsla av panik i studentkorridoren i där jag bor. För oss studenter från andra länder blev som ett extra lager av panik. Alla frågade sig: vilka gränser skulle stängas? Om jag inte tar mig hem nu, när kommer jag att komma hem? Och när?
Hon levde också med en oro för familjens och den egna hälsan.
– Jag undrade vad som skulle hända om någon i min familj blev allvarligt sjuk. Eller om jag själv blev sjuk. Vad skulle jag få för vård i Sverige? Jag har inget personnummer.
Sveriges policy oroar
22-åriga utbytesstudenten Nele Popp studerar engelska och historia vid Uppsala Universitet. Hon är från Tyskland, ett land som stängde sina gränser tidigt under krisen.
– Jag var och är väldigt orolig för min familj. Min pappa har haft lungemboli. Det känns läskigt och jobbigt att jag, ifall något skulle hända, inte kan hoppa på ett flygplan och vara där på bara några timmar. De är också väldigt oroliga för mig, i och med Sveriges annorlunda policy och få restriktioner.
Många förbryllas av Sveriges policy. 20-åriga Silke Sterre Rinsma från Nederländerna, som under vårterminen har pluggat på SLU Ultuna, berättar att hon är förvånad över den ro med vilken svenskarna tycktes bemöta pandemin.
– Men jag tror Sveriges hållning är bra och kan visa sig vara den mest hållbara – jag har dock förvånats över hur många som är dåliga på att hålla avstånd. Men jag är faktiskt glad över att ha varit här och inte i Nederländerna under coronakrisen.
Sveriges policy oroar också studenter som planerar att komma hit, men inte befinner sig i Sverige än. Abhishek Anand bor i Indien och ska läsa sin master vid Uppsala Universitet i höst. Vi hörs över sociala medier.
– Jag är väldigt orolig. Sverige har inte haft någon lockdown och jag oroar mig för att det kan ändras tvärt. Vad händer om Sverige stänger sina gränser? Jag är också orolig för vad jag investerat i min master. Det blir dyrt att komma till Uppsala från Indien för att sen ha föreläsningar via internet. I och med corona har jag redan förlorat inkomst den senaste tiden. Men allt är klart, så jag kommer i augusti och hoppas på det bästa.
Fester hela nätterna
Béatrice bor i Flogsta. Hon berättar att det festas som vanligt i hennes studentkorridor och tycker att det tyder på att friheten som finns i Sverige missbrukas och tas för givet.
– Att lämna hemmet utan skriftligt intyg och munskydd har inneburit böter i Frankrike – i studentkorridoren i Flogsta hör jag fortfarande folk festa hela nätterna. Det har funnits en sorglöshet bland studenter här som jag tror kan vara farlig, säger hon och fortsätter:
– Många av mina utbyteskompisar som har blivit kvar har uttryckt att de är glada över att befinna sig i Sverige under pandemin, för då behöver de inte sluta festa. Jag har rentav blivit ovän med folk för att jag har påpekat att det är respektlöst och riskabelt att fortsätta festa på det här sättet under den här tiden.
”Allt hon vill är att komma hem”
Nele Popp trivs i Sverige. Hon vill vara kvar i Uppsala över sommaren, kanske hösten. Hon hoppas att restriktionerna i Tyskland lättar snart så att hon kan träffa sin familj.
Béatrice måste lämna Sverige i juli. Hon beskriver en ny oro: hur kommer det gå att ta sig hem? De hutlöst dyra biljetterna är en sak, men vad händer om nya restriktioner tvärt inrättas, vad händer om flygen inte går?
– Det är såklart lättare för oss från Europa, i värsta fall kan vi bila eller ta tåget. Men det är värre för studenterna från utomeuropeiska länder. Jag har en kamrat som tvingas bli kvar i Sverige över sommaren. Hon har inget svensk sammanhang alls. Och allt hon vill är att komma hem.