Status lockar unga kriminella – och barnsoldater

Gängkriminella barn och barnsoldater liknar varandra. Därför kan vi dra lärdomar från krigsdrabbade länder för att bekämpa kriminalitet i Sverige.

– Barnen är lika och förutsättningarna snarlika, säger Henrik Häggström som är expert på området.

Unga gängkriminella beskrivs ofta som ”barnsoldater” av både politiker och i medier. Retoriken är inte opåkallad enligt Henrik Häggström, som har jobbat med frågor som rör barnsoldater på flera internationella organisationer. Sedan många år tillbaka har Häggström, nu analytiker på Försvarshögskolan, skiftat fokus mot gängkriminaliteten i Sverige.

– De gängkriminella barnen i Sverige påminner väldigt mycket om de som rekryterats in i väpnade konflikter, säger han.

Vapen och pengar

Barn som rekryteras till gäng i Sverige är ofta ekonomiskt utsatta, kommer från stökiga familjeförhållanden och upplever sina framtidsutsikter som hopplösa. Det är förutsättningar för rekrytering som de delar med många barnsoldater, enligt Häggström.

Även samma saker lockar. Vapen, pengar, bilar, smycken och möjlighet att snabbt stiga i rang medför en status som attraherar när alternativen upplevs begränsade.

En annan likhet är att gäng, likt väpnade grupper, svartmålar samhället utanför gruppen för att undvika att barnen ska lämna.

– Det är absolut en metod som använts oavsett om det är i krigssituationen i Liberia eller i gäng i Sverige.

”Gå över minfält”

Häggström säger att barn ofta utnyttjas som ”bra soldater” av såväl krigsherrar i Liberia som gängledare i Sverige. Barn ifrågasätter mindre, ser oskyldiga ut och saknar fullt utvecklat konsekvenstänk. Därför kan de manipuleras till att göra nästan vad som helst.

– Du kan få ett barn att gå över minfält.

När vi i Sverige blir förvånade över unga som begår grova våldsbrott är vi naiva, enligt Häggström.

– I internationell jämförelse visar alla erfarenheter att barn, i alla tider, har använts på de mest fasansfulla vis.

De grova våldsbrotten lämnar spår som kan försvåra tankar på att hoppa av och många ungdomsbrottslingar kan stöta på motstånd från lokalsamhället som vänder sig emot dem.

– Jättemycket ilska riktas mot de här barnen. Men det är viktigt att vi vanliga människor som bor i de här områdena tar till oss dem när de väljer att hoppa av, så att vi inte stöter bort dem på grund av vad de har gjort.

Kan lära av Rwanda

För att lokalsamhället ska acceptera barnen, även efter grova brott som att spränga en trappuppgång eller skjuta en grannpojke, finns lärdomar att dra av försoningsarbetet i efterkrigsområden, enligt Häggström.

Ett framgångsrikt exempel är Rwanda där man efter 90-talets inbördeskrig och folkmord inledde alternativa rättsprocesser.

Dessa processer innebar att barnsoldater bjöds in att tala om sina våldsbrott inför lokalsamhället för att bygga förståelse och förlåtelse. Lösningen krävde aktivt engagemang från alla parter och har likheter med projektet ”Sluta skjut”, som många, inklusive Henrik Häggström, tror kan ligga bakom minskningen av skjutningar och sprängningar framför allt i Malmö.

– Jag tycker att ”Sluta skjut” har kommit en bit på vägen. Man samlar alla myndigheter, fastighetsägare och familjemedlemmar i publiken när man bjuder in gängkriminella och erbjuder dem en utsträckt hand, säger Häggström.

– Om man till exempel bor i Rinkeby och länge har varit med i kriminella gäng och vill hoppa av så krävs det att lokalsamhället aktivt stöttar den processen. Det är något som även sociala myndigheter måste förstå vikten av.