”Sverige kommer att få mycket att säga till om”

Superdiplomaten Jan Eliasson, Ban Ki-Moons närmaste man, gratulerade svenskarna som knep en plats i FN:s prestigefyllda säkerhetsråd.

– Telefonerna kommer att gå varma, Sverige kommer få mer att säga till om, säger Jan Eliasson till Aftonbladet

Jan Eliasson är nummer två på FN:s hierarkistege och generalsekreterare Ban Ki-Moons högra hand.

Eliasson, som jobbat på Utrikesdepartementet sedan 60-talet, och varit både utrikesminister och ordförande i FN:s generalförsamlingen,har hållit en låg profil under Sveriges kampanjande för en plats i säkerhetsrådet. Något annat skulle ha varit dumt. Som FN-tjänsteman måste han hålla sig neutral.

Men efter omröstningen kom han ner från sitt kontor I FN-skrapan för att gratulera de glada svenskarna.

– De bara lyste av glädje det är kul att för alla oss svenskar att se att det svenska namnet har sådan lyskraft, sa Jan Eliasson.

Diplomati med kaffedoft

Den kostsamma svenska kampanjande för en plats i säkerhetsrådet har fått vass kritik. Varför ska ett litet land som Sverige satsa mycket pengar och ändå inte få så mycket att säga till om? Men men Jan Eliasson tycker håller inte alls med.

– Absolut inte, Sverige kan få inflytande. Telefonerna kommer att gå varma och dessutom får man chansen att välja tema för debatter.

Jan Eliasson har själv lång erfarenhet av knöliga förhandlingar under sin tid som FN-medlare. Precis som I säkerhetsrådet gäller det att jämka ihop motstridiga viljor och komma fram till ett resultat. Det är den rollen som FN-ambassadören Olof Skoog får, men Eliasson tror inte att han kan lära sin kollega så mycket.

– Jag behöver inte ge honom några tips, men är stolt över att ha jobbat med honom tidigare. Jag såg hans stora talanger, säger Jan Eliasson.

Hursomhelst, Jan Eliasson vet vad som krävs för att mjuka upp infekterade relationer mellan stater. En gång använde han kaffe-tricket. Alltså, doften av nybryggt kaffe.

– Vi skulle medla mellan Iran och Irak och staterna vägrade prata med varandra. De låste in sig i varsitt rum och kom inte ut, minns Jan Eliasson.

För att locka fram ländernas representanter lät han kafferasten vänta. När kaffet till slut serverades förklarade Jan Eliasson att det inte blev något kaffe i rummen där länderna satt och häckade. Istället skulle det serveras i ett gemensamt rum.

– Det starka kaffet gick in i näsvingarna. De träffades till sist kring kaffebordet och det var där en dialog mellan Irak och Iran drog igång, berättar han.