Vissa har mer tur än andra

Jag har ett traumatiskt minne från när jag var några år gammal och stod med mina föräldrar på Götaplatsen. En skådespelare som jag tror skulle föreställa död, möjligen spetälsk, sinnessjuk eller mindre spektakulärt bara fattig, gick runt bland den väntande publiken och tiggde ”pengar, pengar, pengar”.

Rösten var verkligen läskig och jag storgrät. Så här i efterhand skulle man lite (väldigt) skitnödigt kunna hävda att det var mitt första uppvaknande om att livets lotter falla olika. Eller bara att drama kan skrämma skiten ur dig.

Förra helgen stod jag i hällregn och följde Postkodlotteriets utdelning av 74 miljoner kronor i Särö. Det var en smått absurd syn att se damer i långa pälsar, överdragna med genomskinliga regnponchos, ta emot astronomiska summor.

Vissa har helt enkelt mer tur än andra – och de hade i alla fall inte tur med vädret i Särö (kolla själva när det visas på tv i?morgon).

Men ändå. Nog kände även jag av den äckliga avundsjukan, vilket inte är mer än mänskligt tröstar jag mig med.

En person i Göteborg, jag tänker inte avslöja vem, hittade en plånbok full med pengar härom dagen. Flera tusen kronor, som enligt övrig information i plånboken uppenbarligen tillhörde en person som ansåg att de var en fis i rymden. Vad hade du själv gjort i det läget?

Den här upphittaren ringde i alla fall upp och förklarade sitt läge som fattig student. ”Jag tänker ta de här pengarna för jag behöver dem bättre än du. Men om fem minuter kan du hämta plånboken, gömd på det här stället, så du behöver inte spärra några kort. När jag om några år har en stadig inkomst kan jag ge tillbaka pengarna.”

En del tycker säkert att det var förkastligt, men själv tycker jag att det var ett föredömligt rakryggat beteende.