Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Så fixar de jobb snabbare

Publicerad 2012-12-08

Projektet matchar mentorer med nyanlända

Växjö. Iman Al Najjar, 25, och Gabriela Galvão, kände att det tog för lång tid att komma in i svenska samhället.

För att snabba på startade de projekt där etablerade svenskar med jobb lotsar nyanlända in i arbetslivet.

– Det är många oskrivna regler som inte går att förstå utan att umgås med svenskar, säger Iman Al Najjar.

Iman Al Najjar, 25, hann aldrig ta sin magisterexamen i biomedicinsk teknik innan hon flydde kriget i Irak och kom till Sverige 2010.

Hon började läsa Svenska för invandrare, SFI, i Växjö och var ivrig för att få studera färdigt.

– Men lärarna sa åt mig att lugna ner mig. De sa att det tar lång tid att lära sig svenska och kunna studera på universitetet.

När hon ville göra svenskatestet i förtid, nekades hon – men trotsade lärarna, gjorde det på distans och klarade det.

”Snabba på processen”

Frustrationen av att hållas tillbaka delades av klasskamraten på svenska som andraspråk Gabriela Galvão, som varit lärare och facköversättare i Brasilien.

– Vi satt på universitetet och diskuterade om vad vi skulle göra. Man måste få den här processen snabbare, säger Iman Al Najjar.

– Vi hade svårt att träffa svenskar. Flera av oss hade samma känsla och jag hade massor av idéer, säger Gabriela Galvão.

De startade upp ett språkkafé som fortfarande hålls varje tisdagkväll, där relativt nyanlända invandrare kan möta mer etablerade svenskar för att umgås, knyta kontakter och öva språket.

Och så startade de föreningen Integration in Sweden. Med stöd från Ungdomsstyrelsen, kommunen, landstinget och Svenskt näringsliv lanserade de projektet "Väg till jobbet", där frivilliga etablerade personer med jobb matchas som mentorer åt en nyanländ svensk inom samma yrke.

20 av 50 fick jobb

Totalt har hittills 100 par av adepter och mentorer matchas sedan i fjol. Förra året fick 20 av de 50 adepterna jobb, de flesta nystartsjobb som subventioneras av staten. I år har hittills tolv fått jobb och tio fått praktik.

Hittills beräknas projektet ha gett en samhällsvinst på 3 miljoner kronor.

– Ingenjörer är mentorer åt ingenjörer och städare åt städare. Det handlar främst om att det ska gå snabbare att ta sig in, genom att man får ett nätverk utan att först behöva vänta på att gå klart de steg med SFI och annat som nu är i systemet. Det här sker parallellt, säger Iman Al Najjar och fortsätter med att beskriva hur koderna i den svenska kulturen inte kan deschiffreras utan direktkontakt:

– Innan vi satte i gång med projektet hade jag aldrig träffat svenskar. Man är i Sverige men träffar ingen svensk. Hur kan man tänka sig att man ska kunna komma in då? Det finns så många oskrivna regler som man bara kan lära sig genom att umgås.

”Gå med i föreningar. Umgås”

Hon och projektkollegan Abdulahi Hussein Geite räknar tillsammans upp några, bland annat vikten av att hålla tider, som i många andra länder inte prioriteras lika högt.

– Eller som att svenskar till en början vill ha distans. Om man stiger på en buss i Sverige och det sitter en passagerare på, sätter man sig inte bredvid den, som man gör i Somalia. Den sociala aspekten kan vara stressande, säger Abdullahi Hussein.

Han är statsvetare och lärare från Somalia och kom till Sverige 2010. Han talar arabiska, somaliska, engelska och redan utmärkt svenska, och jobbar som samordnare i projektet.

– Det som är viktigt att inse är att man inte kan sitta och vänta på att jobb ska komma till en. Man måste ut och träffa människor. Knacka dörr. Gå med i föreningar. Umgås. Det händer inte av sig själv, säger han.

Både han och Iman anser att systemet med mentorskap borde exporteras till hela landet.

– Det har verkligen fungerat bra här. Alla som kommer till Sverige borde få en mentor.

Gabriela Galvão håller just nu på att utveckla mentorskap för nyanlända på Arbetsförmedlingen i ett nationellt pilotprojekt.

”Mer hjälp här”

Undersköterskan Fathya Abdoma, 30, från Somalia och VVS-installatören Khalid Al Qaraghuli, 50, från Irak har båda fått praktik genom projektet och har även haft sommarvikariat på ett äldreboende, respektive ett halvårsjobb som installatör.

– Även om det är svårt att hitta ett riktigt fast jobb, får vi mycket mer hjälp här med kontakter, jämfört med vad vi får av handläggarna på Arbetsförmedlingen. Vi hoppas att vi snart har jobb, säger Khalid Al Qaraghuli.

Peter Estling, avdelningschef för arbetsmarknadsenheten på Växjö kommun, uppger att regionen hittills varit dålig på att ta tillvara på resurserna som kommer med invandring, framför allt från Somalia.

– I och med detta blir de själva mer delaktiga i utformningen av sin framtid. Det här projektet har kommit en bra bit på väg, säger han.

"Oskrivna regler" i svensk kultur

Många kulturella bryggor är svåra att överbrygga snabbt utan att umgås, anser ansvariga för Integration in Sweden. Den sociala aspekten kan vara stressande om man kastas in i sammanhang utan att ha "dechiffrerat koderna". Exempel på "oskrivna regler" som finns i svensk kultur, som man diskuterat är:

  Vikten av att hålla tider. Något som i många andra länder inte prioriteras lika högt. Tidsperspektivet varierar och logiken fungerar på olika sätt om man kommer från gruppkulturer som i delar av Afrika, en relationskultur som i Brasilien och sydeuropeiska länder, eller målkultur som Sverige eller Tyskland.

  Till en början vill många svenskar ofta ha fysisk distans. Om man stiger på en buss i Sverige och det sitter en passagerare på, sätter man sig inte bredvid den, som man gör i Somalia.

  Många svenskar blir obekväma av för mycket – eller för lite – känslouttryck. Helst ska man vara "lagom glad", "lagom ledsen" och så vidare. Det är inte vanligt att man pratar mycket och öppet direkt med någon man inte känner i Sverige – om man inte är psykolog.

  Organisation är viktigt i Sverige. Generellt brukar svenskar tendera att organisera sig, genom föreningar av olika slag, men även beteendemässigt. När man ska köpa något i affären eller ta ut pengar så står man i kö och respekterar andra som har kommit först. (I andra länder jag har varit i, exempelvis Palestina och Jordanien, brukar människor inte vara så organiserade när det gäller sådant. Brasilien är något mittemellan, säger Gabriela Galvao.

Välkommen