Go gubbe – som bara nästan vågar nudda vid svärtan
Publicerad 2013-06-25
Lasse, Lasse, Lasse.
Denna goa "Dobidoo"-gubbe.
Hans sommarprat är varmt och glatt.
Sorgen, den bara snuddar han vid – och diggar vidare.
Vårt första möte med Lasse Kronér var i Triple & Touch. Goa gubbar, där han var den goaste av dem alla, med Converse-skor till kostymen. I sitt sommarprat beskriver Lasse Kronér vägen fram till mötet med den stämsjungande showgruppen.
Tvingades parera slagen med humor
Lasse Kronérs pappa hade stora drömmar för sonen. Lasse skulle bli sportstjärna – vilken sport var oväsentligt – och födelsedagar och jular kröntes av gåvor som skulle hjälpa sonen dit. Men någon sportbegåvning var han inte, utan skotträdd och snabbt degraderad till materialförvaltare i basketlaget. Envis astma hade han också. Den behandlades med hundratals kortisonsprutor på sjukhus, och det – i kombination med mammas tröstmat – fick Lasse att svälla upp. Han blev ett tacksamt byte för mobbarna i klassen. Tvingades lära sig att parera slagen med humor. Ensam på rummet övade han sig i det han älskade mest – sång och musik.
Är du inte arg, Lasse?
Det är lätt att förstå att Lasse Kronér var ledsen, men sorgen får ingen riktig udd i Lasses berättelse. Den lindas in i ett bomullslager av humor. Och föräldrarnas alkoholism behandlar han bara flyktigt. Lasse med den fina sångrösten väcktes ofta mitt i natten för att underhålla det berusade sällskapet i vardagsrummet. Skratt, sång - och handgemäng. Alkoholen, den som föräldrarna "inte verkade kunna få nog av", han nuddar vid ämnet och släpper det. Är du arg, Lasse? Har du förlåtit dem? Lovade du dig själv att aldrig bli full inför dina barn?
Vågar inte gå på djupet
Det gick ju bra för Lasse Kronér till slut. Han blev ett namn i sin egen stad, sången på fritidsgården tog honom vidare – snart var han gatumusikanten som alla hälsade på. Lasse Kronérs sommarprat är en varm och vänlig historia, lika folklig som hans programledarskap. Säkert finns inte en goare gubbe i detta avlånga land. Men hade du vågat dig ut på djupare vatten, Lasse, där den riktiga svärtan bor, då hade jag gillat dig ännu mer.