Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Lennart, Leonard

Palmes son slår tillbaka

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-02-14

Mårten Palme efter praktgrälet om boken i tv: Avgå, Jonas Gummesson

Olof Palmes son Mårten hamnade i ett praktgräl i tv med Jonas Gummesson som skrivit den nya Palmeboken.

- Jag tycker det är beklämmande att TV 4 har en samhällschef som är på EAP-nivå, sa Mårten Palme efteråt.

- Avgå!

Men Jonas Gummesson försvarade sig och sin bok efter den förvirrade debatten i SVT:s nya program "Debatt".

- Jag är ingen Palmehatare och det var inte min pappa heller. Det första han gjorde när han tillträdde som chefredaktör för Svenska Dagbladet var att lyfta ut Palmehatannonserna.

Så Mårten Palme slår under bältet och mot fel högerspöke, säger Jonas Gummesson.

- Jag hade skrivit samma bok om Olof Palme växt upp i ett socialistiskt hem och sedan bytt uppfattning och blivit högerledare.

Mårten Palme ångrade efter debatten att han inte åkt till Göteborg för att sitta i samma studio som Gummesson. Nu debatterade han, sekunderad av pappans mångårige vän Harry Schein, i stället via länk från Stockholm.

- Jag borde ha åkt till Göteborg. Då hade jag lättare kunnat nita honom i debatten.

Mårten Palme, docent i ekonomisk statistik vid Handelshögskolan, har bara hunnit läsa valda delar av Jonas Gummessons bok "Bland nazister och spioner - Olof Palmes ungdomsår".

Men han säger:

- Det är en illvillig bok med egna och hela tiden negativa tolkningar.

Mårten Palme tror inte för ett ögonblick att pappa Olof skulle varit borgerlig och högervriden som ung.

- Skolåren vet jag inget om. Han gick ju i en väldigt konservativ skola. Men jag har hans prover från Kenyon college hemma. Där är det väldigt vänsterradikala anteckningar i kanten. Och det var redan 1947-48.

"Det är ju rena sosseriet"

Berättade han någonsin för dig och dina bröder om vilken politisk uppfattning han hade som ung?

- Jag vet bara att han sa att han i hela sitt liv alltid röstat på socialdemokraterna. Gummesson drar också egna slutsatser av pappas svar i ett personlighetstest när han var tjugo år. Och att de pekar i borgerlig riktning. Men pappa svarade faktiskt "vittgående sociala reformer som hjälp till självhjälp". Det är ju rena sosseriet. Och "Bort med understödarandan" är också sossepolitik.

Ändå verkar bokens uppgifter om familjen Palmes tyskvänlighet under andra världskriget smärta Mårten Palme mest.

- Det är insinuant och tarvligt, guilt by association. Att min farmor gick med i "Frauenbund" var inte så konstigt. Hon var ju tysktalande. Men hon blev övertygad antinazist redan 1932 och slutade gå på mötena med "Frauenbund" efter några gånger eftersom hon tyckte det var obehagligt.

- Att sen nu bli stämplad som nazist är tarvligt.

Pratade din pappa med dig och dina bröder om hur familjen hade det under andra världskriget?

- Ja, och det var mycket om moderns antinazistiska åsikter. Och så den här Otto, att han också var antinazist.

Varför hamnade han då på de allierades lista efter kriget som en ”mycket farlig nazist”?

- Han kom från Riga och var chef för Dresdner Bank. Och de var ju allierade med tyskarna. Men han var inte nazist. Han hade en stor hund, en grand danois, hemma. Han la ut en köttbit framför hunden och sa: Den här är från Adolf Hitler. Då låg hunden stilla. Sen tog han bort den och la dit en ny och sa: Den här är från husse. Då sa det slufs och köttbiten var borta.

Du tror inte att bilden av honom friserats i efterhand? Det är ju en känslig fråga för vilken familj som helst?

- Jag tror inte det. Även bröderna Wallenberg intygade ju, vilket står i boken, att han var mycket medveten om nazismens vanvett och gjort klart antinazistiska uttalanden i politiska frågor.

Tycker du att boken befläckar minnet av din far?

- Jag vet inte. Det är väl att tillmäta boken för stor betydelse.

Leif-Åke Josefsson