Syriens tragedi glider in i glömska
Presidentval i diktatur alltid en fars
Val i en diktatur är alltid en fars. Inte blir det bättre när det samtidigt pågår ett inbördeskrig där miljontals befinner sig på flykt och fler dödas än någonsin.
Det enda positiva med presidentvalet i Syrien är att det för ett ögonblick uppmärksammar en av vår tids största tragedier som annars är på väg in i glömskan.
I ett försök att ge valet en gnutta legitimitet finns det den här gången två av regeringen godkända utmanare till diktatorn. Det ändrar dock inte det faktum att presidentvalet är uppgjort i förväg. Familjedynastin Assad som styrt Syrien i över 40 år kommer att fortsätta göra det.
Att regimen överhuvudtaget väljer att hålla valet är en indikation på att Assad inte har några som helst planer på att ge upp och att konflikten i landet av allt att döma riskerar bli mycket långvarig.
Regimen har det senaste halvåret haft ett antal framgångar på slagsfältet. Nu senast ser det ut som de åter tagit kontrollen över staden Homs. Framgångar som stärker Assad beslutsamhet att sitta kvar. Samtidigt är regeringstrupperna inte tillräckligt starka för att slutgiltigt besegra rebellerna.
Rebellerna är mer splittrade än någon gång tidigare under konflikten. Här finns allt från de ursprungliga folkliga kraven på ökad frihet och demokrati till utländska fundamentalister från regionen som vill förvandla landet till en islamistisk stat som får dagens diktatur att framstå som liberal.
Starkare
Denna splittring är en orsak till att regimen i dag står starkare än på länge och också ett skäl till att de blodiga striderna i Syriens försvunnit från medias rampljus.
Det är väldigt svårt att beskriva konflikten i termer av onda och goda. Allt är en enda stor gröt där det för utomstående framstår som alla sidor begår övergrepp.
Till denna känsla bidrar svårigheterna att bevaka kriget på plats. Efter otaliga kidnappningar av journalister och biståndsarbetare anser de flesta redaktioner i västvärlden att det är för farligt att skicka in team i de rebellkontrollerade områdena i Syrien.
De uppgifter som ändå kommer ut talar om att det dödas fler människor nu än någon gång tidigare under kriget. Hittills beräknas omkring 160 000 människor ha dödats. Men den siffran är mycket osäker. I det kaos som råder är det svårt att få detaljerade och korrekta uppgifter. Cirka 5 000 människor dödas varje månad. Många av dem civila. De dör i striderna och de dör i regimens ständiga flygattacker mot bostadsområden, sjukhus och skolor i rebellkontrollerade områden.
Körda i botten
Efter dryga tre år av krig är många människor fysiskt och psykiskt körda i botten. I de flesta städer finns bara provisoriska sjukhus. Det råder brist på mediciner och sjukvårdsmateriel. Många barn går inte i skolan alls eller undervisas i provisoriska skolor med ständig risk att utsättas för attacker.
Syrien som före kriget visserligen var en diktatur men samtidigt ett välfungerande och utvecklat samhälle på många sätt imploderar nu långsamt inifrån. Alla är förlorare.
De som inte står ut längre flyr.
Av landets dryga 20 miljoner invånare befinner sig snart hälften på flykt. 2,5 miljoner har flytt till grannländerna Libanon, Jordanien och Irak där många bor i flyktingläger. 6,5 miljoner är flyktingar inom sitt eget land. Enbart 100 000 syrier har lyckats ta sig till Europa för att söka asyl.
Sammanbrott
Det är den största flyktingkatastrofen i världen i modern tid.
Absolut ingenting talar för en ljusning. Det embryo till fredssamtal som startade i Geneve tidigare i år har brutit samman. Två FN-medlare har hoppat av uppdraget eftersom det är så hopplöst.
Kriget är inne på sitt fjärde år och många experter tror det kan hålla på i 5-10 år till och förvandla Syrien till ett nytt Irak eller Afghanistan.
Dödandet och lidandet pågår varje dag men omvärlden blundar för att slippa se eländet.