EU historiskt svagt när tungviktarna krisar

Kris i Berlin och kris i Paris skapar kris även för Bryssel.

Svaga och impopulära regeringar i både Tyskland och Frankrike får EU att gå på tomgång.

Kommissionsordförande Ursula von der Leyen har allt mer stigit fram som Europas tyngsta ledare. Men det hjälper henne inte mycket när hennes två viktigaste uppbackare har stora inrikespolitiska problem.

Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och Frankrikes president Emmanuel Macron är hårt pressade och svaga på hemmaplan. Och det gör att även EU är historiskt svagt, konstaterar statsvetaren André Sapir på Bryssel-baserade tankesmedjan Bruegel.

– Ja. Jag tror att det kommer att vara svårt att komma framåt, säger Sapir till TT.

”Händer ingenting”

Visserligen är EU betydligt mer än bara Frankrike och Tyskland. Men att få något att hända i EU utan tungt engagemang från åtminstone en av bjässarna är svårt.

– Det är inte så att Frankrike och Tyskland på egen hand kan förändra Europa, men de kan skapa en dynamik som drar med sig andra. Om Frankrike och Tyskland inte samarbetar så händer ingenting, säger Sapir.

Han tror inte att von der Leyen i stället kan vara den som driver på.

– Nej. Jag kan inte se hur EU-kommissionens ordföranden kan leda, utan att åtminstone en av de två ledarna är stark. EU är inte Europas förenta stater. Medlemsstaterna och framför allt de två största är absolut nödvändiga.

Tusk flyttar fram?

Den tysk-franska osäkerheten kommer att göra det svårt för EU att fatta beslut om allt från asylpolitik till handelsavtal.

I stället väntar sannolikt en period av allt större oenighet mellan såväl medlemsländerna som de politiska grupperna i EU-parlamentet.

Möjligen kan Polen och dess starkt EU-engagerade regering under premiärminister Donald Tusk flytta fram sina positioner under tiden. Varken inflytandet eller röstsiffrorna räcker dock för att Warszawa ska kunna ersätta Paris eller Berlin.

Barnier i nyckelroll

Dödläget kan mycket väl hålla i sig till september 2025, fram till nästa tyska val. Eller rentav ända till Frankrikes nästa presidentval, 2027.

André Sapir ser dock fortfarande en möjlighet för Frankrike att kliva fram som pådrivande – om förre brexitförhandlaren Michel Barnier lyckas samla ”rätt” ministrar till en stark regering.

– Macron har en svag ställning, men hans val av premiärminister kan ge ett visst hopp för honom och hans förmåga att kunna driva en agenda under de kommande tre åren. Det hänger mycket på vilka han plockar in. Det är en väldigt smal stig, säger Sapir till TT.