Miljoner minkar gasas ihjäl
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-08-11
Offras för skönhetens skull
Varje år dödas miljontals svenska minkar – för att skickas till Kina och Danmark där de blir pälsar, lösögonfransar och smink.
Efter Djurrättsalliansens avslöjande om minkarnas helvetestillvaro rasar svenskarna.
– Stäng minkfarmarna och köp fuskpäls istället, säger artisten Inga-lill Päivärinta.
Minknäringen är en lukrativ bransch. I dagsläget omsätter en genomsnittlig minkfarmare drygt fem miljoner kronor årligen och efterfrågan ökar stadigt. Kineserna har fått upp ögonen för de mjuka skinnen och kändisar som Lindsay Lohan, Ivanka Trump och den danska prinsessan Mary poserar gärna i minkpäls.
Men efter Djurrättsalliansens filmer om de svenska minkarnas terrortillvaro höjs rösterna för att lägga ner minkfarmar. Filmerna visar minkar i minimala burar, med stora köttsår och ett beteende som tyder på stark stress.
”Proceduren är vidrig”
– Jag tycker inte att djuren ska behöva lida för att vi vill vara fina. Hela proceduren är så vidrig, säger Inga-lill Päirvärinta från 80-talsduon Lili och Sussie och berättar om hennes och systerns försök att stoppa minkfarmarna. Systrarna har besökt och fotograferade på minkfarmar och för några år sedan öppnade de en butik som sålde konstpäls.
Jörgen Martinsson, vd för Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund (SPR) kallar Djurrättsalliansens film för propaganda.
– Den svenska minken har ett bra liv, jag vet inte ens om filmerna är från svenska minkfarmar.
”Minkarna har det jättebra”
Sune Joelsson från Björkets minkfarm i blekingska Mjällby håller med.
– Jag kan ju bara prata för mig själv och mina grannar som är minkfarmare och våra minkar har det jättebra. Vi följer djurskyddslagen.
Vad händer med minkarna när de har avlivats?
– Vi flår dem och skickar köttet till Danmark. Man brukar säga att det blir kosmetika till damerna, man pressar ut fettet ur köttet, säger han.
Skinnen säljs på auktioner utomlands och den största delen av skinnen går till Kina där de förvandlas till pälsar och lösögonfransar.
Andelen skinn som stannar i Sverige är minimal, svenska kvinnor vågar inte bära päls, menar Joelsson. Det gör däremot kinesiskorna, ryskorna och italienskorna.