Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Svenska läkare övar på ”illegala” likdelar

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-21

Kadaverkurser på svenska sjukhus kan vara olagliga, enligt myndigheterna

Svenska läkare övar kirurgi på likdelar som importerats från utlandet. En arm kostar upp mot 10 000 kronor.

Men handeln med döda kroppar kan vara olaglig, menar Socialstyrelsen.

– Om företaget som tillhandahåller kroppsdelarna gör det i syfte att tjäna pengar så är det olagligt, säger juristen Maria Jacobsson.

På sjukhus i Göteborg och Linköping har företag ordnat kurser där läkare fått operera på importerade likdelar – en ovärderlig erfarenhet för många ortopeder. Det rapporterar Dagens Medicin.

– Jag kan verkligen rekommendera det. Det ger otroligt mycket och har varit väldigt uppskattat, säger Andreas Meunier, verksamhetschef för ortopedkliniken på Universitessjukhuset i Linköping.

Kommersiell handel

Det handlar främst om armar – som importeras av kursföretagen.

– Jag vet att de är dyra. Jag tror de kommer från utlandet. Det verkar finnas en form av kommersiell handel med dem, säger Meunier.

Men utbildning med importerade likdelar kan vara olagligt. Socialstyrelsens jurist Maria Jacobsson säger att två lagar reglerar verksamheten: Obduktionslagen och lagen om genetisk integritet.

– Enligt den senare är det förbjudet att hantera mänskligt biologiskt material i vinstsyfte. Det är straffbart, säger hon.

Kruxet är att det är svårt att veta om den avlidne verkligen samtycker.

Inget tillstånd

Enligt ortopeden och handkirurgen Lars Adolfsson som arrangerar kurserna vid Universitetssjukhuset i Linköping kostar en överarm upp till 10 000 kronor och kommer via en stiftelse i USA.

Läkaren som driver ett av företagen hävdar att kurserna drivs med alla rätta tillstånd. Men enligt Socialstyrelsen har företaget inget sådant tillstånd.

– Det här är tillåtet i utlandet och är inget som svenska myndigheter har något att göra med, säger läkaren.

Affärshemligheter

Hon säger att likdelarna kommer från stiftelser i utlandet men vill inte säga vilka länder det handlar om.

– Det vill jag inte gå in på, eftersom det är en affärshemlighet.

Hon vill inte heller svara på vad kroppsdelarna kostar.

– Det är också en affärshemlighet. Det är ungefär som om du är en järnhandlare, då berättar du inte vad du betalar dina underleverantörer. Jag driver ett företag. Men det finns inget skumt i detta.