En bombattack – tre beskrivningar
Uppdaterad 2016-09-20 | Publicerad 2016-09-19
Beskrivningen av USAs bombanfall mot syriska trupper skiljer sig markant beroende på vilket medie som ger den.
Och sätter fingret på frågan hur man egentligen ser skillnad på propaganda och nyheter.
I helgen dödades 90 syriska soldater av USA-ledda bombflygplan. Det är de flesta överens om. Men hur det gick till – och varför – beskrivs på radikalt olika sätt beroende på vilket medie som rapporterade om det.
1. New York Times, USA
Den amerikanska tidningen New York Times anses vara en av världens mest pålitliga tidningar. De rapporterar främst för en amerikansk publik och satte rubriken: "USA erkänner bombattack i Syrien, avsåg att träffa IS, dödade syriska trupper".
2. SANA, Syrien
SANA står för Syrian Arab News Agency, men är i själva verket en kanal ägd av den syriska staten. Således har man konsekvent beskrivit attacken som "en aggression" och lyft fram röster som beskriver den som ett krigsbrott. SANA är samtidigt ökänd för att bortse från de brott som den syriska regimen begår.
3. Sputnik, Ryssland
Sputnik är en statlig rysk sajt som startades för att utgöra ett alternativ till "den västliga nyhetsagendan" och för att sprida en rysk världsbild på många olika språk. Sajten har beskrivits som en viktig del i det ryska propagandakriget. Sputnik lyfter därför främst fram det som ryska och syriska (Ryssland och Syrien är allierade i kriget) politiker säger, att attacken inte gärna kan vara ett misstag.
Kriget om sanningen
Kriget om vem som ska definiera sanningen har, i princip, pågått så länge konflikter funnits. Men i digitaliseringens tidevarv har det tagit en allt mer central roll. Det enorma utbudet av information och möjligheten för vem som helst att starta en sajt eller sociala medier-konto gör samtidigt att det ställs allt högre krav på mediekonsumenterna.
Ryssland och Kina har väl uppbyggda – och väldokumenterade – verktyg och processer för att lyfta fram sin världsbild. Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist sa nyligen att det i dag sprids lögner i framförallt sociala medier, men även traditionella medier, för påverka opinioner i andra länder. Han vill därför att Sverige i samarbete med Nato ska öka sin kompetens inom området.
Vem har rätt då?
Svaret på den frågan kan, tyvärr, ofta vara: ingen.
– När det gäller källor som ägs av någon som är en part i målet är det nog ofta så att ingen av dem kommer att ge dig den exakta sanningen, säger Jack Werner, som var med och startade Metros Viralgranskaren – en sajt som avslöjar falska "nyheter" på internet.
Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, som ansvarar för Sveriges psykologiska försvar, är inne på samma spår.
"Grundregeln är att varje källa som har intresse av att ljuga eller förvränga sanningen måste också misstänkas för att göra det. Det finns mer eller mindre trovärdiga källor, men även hos den mest tillförlitliga kan det förekomma felaktigheter, beroende på att källan är tendentiös", skriver de på sin sajt.