Irländskt nej en mardröm för euron
Ny cliffhanger i eurokrisen
Eurokrisen är som en spänningsroman med ständigt nya cliffhangers.
I dag kan krisen ta en ny vändning när Irland folkomröstar om finanspakten.
Ett nej vore en mardröm för Bryssel.
Inte för att ett nej på något sätt skulle hota stabilitetspaktens fortlevnad. Alla euroländer behöver inte ratificera pakten. Det räcker med 12 av 17.
Ett nej kan däremot skapa ny panik på finansmarknaderna ovanpå den rädsla som redan finns för Greklands nyval om några veckor. Marknaden tål inte många fler negativa nyheter.
Ett irländskt nej är symboliskt förödande och bidrar till ännu mer oro.
Finanspakten handlar egentligen om att länderna verkligen ska följa de regler som en gång låg till grund för eurons införande och att det automatiskt blir hårda straff om man länderna inte gör det. Irland är det enda land som låter folket rösta om finanspakten.
Önskedröm
Nej-sidan hoppas att ett nej ska leda till att Irland kan omförhandla villkoren med EU för att slippa en del av de hårda besparingar i de offentliga utgifterna som man nu tvingats till. Vilket är precis vad många greker också vill.
Frågan är om inte det är en önskedröm.
EU:s ståndpunkt är de framförhandlade avtalen gäller. Omförhandling är inte aktuell.
Skälet är enkelt. Om ett land får omförhandla villkoren vill alla göra det. Då dras även Portugal in som också fått nödlån.
Så istället för omförhandling kan följden bli att Irland får betala mycket mer för att låna pengar när räntorna far iväg uppåt. Röstar Irland nej omfattas landet inte att EU:s räddningsfond. Behöver landet nya nödlån är dörren stängd. Åtminstone på pappret.
Ja-sidan hoppas att hotet om högre räntor ska skrämma befolkningen att rösta ja.
Utgången oklar
Fyra år av ekonomisk kris och nedskärningar har slagit hårt mot vanliga irländare. Många har förlorat sina arbeten, huspriserna ha rasat medan levnadsomkostnaderna är fortsatt höga.
Folk är trötta på krisen och på att de utlovade vinsterna av de hårda besparingarna hittills till stor del uteblivit.
Opinionsmätningarna har länge visat på ett klart ja. Men ju närmare folkomröstningen kommit desto mer har segermarginalen krympt. Till den grad att i dag ingen säkert vågar säga om det blir ja eller nej.
Irländarna har en historia av att ge EU kalla handen. De röstade inledningsvis nej till EU-avtal både 2001 och 2008. Även då visade opinionsmätningarna på ett ja.
Det finns en rädsla för att irländarna när de väl står i vallokalen väljer att ge sina politiker en knäpp på näsan och röstar nej. Eller att ja-röstarna stannar hemma i protest.