Pressen stor på Europas ledare
Pressen är stor på EU:s ledare inför toppmötet i Bryssel i dag att lägga fram tuffare sanktioner mot Ryssland.
Att bara sätta upp några gubbar till runt Putin på sanktionslistan riskerar att få Europa att framstå som tandlöst.
Ända sedan Ryssland invaderade Krim för tre veckor sedan har Europas ledare varit väldigt kraftfulla i sina fördömanden. En efter en har EU:s ledande politiker sagt att om inte Putin backar så kommer det att stå Ryssland dyrt.
Men där har det stannat. EU har själva satt pressen på sig att agera men har hittills gjort väldigt lite förutom verbala attacker.
Genom att på rekordtid införliva Krim med Ryssland har Putin i praktiken gett EU fingret. Han har visat att han inte bryr sig ett dyft om vad varken EU-ledarna eller USA tycker. Därtill har han och många andra ryska politiker hånat de riktade sanktioner som EU i måndags utfärdade mot 21 personer i Putins omgivning som anses ansvariga för beslutet och genomförandet att införliva Krim.
Intrycket är att EU gett upp
EU:s dilemma är att man vill visa Putin att man inte accepterar hans sätt att använda militärmakt för att ändra Europas gränser men utan att för den skull stänga igen alla dörrar för diplomatiska lösningar. Det svåra är att hitta den rätta balansen när man har att göra med en ledare som talar maktspråk och som uppenbarligen bestämt sig för att Krim är ryskt, punkt slut.
Intrycket är att EU och USA i praktiken gett upp och accepterat annekteringen. I fortsättningen handlar det framförallt om att förmå Putin att avstå från att marschera vidare in i östra Ukraina eller för den delen in i Moldavien eller någon annan av de forna sovjetrepublikerna som blickar västerut.
Uppfattas som lamt svar
En sak är solklar. Om EU, som förhandsuttalandena från bland annat Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt tyder på, nöjer sig med att sätta upp ytterligare ett antal personer på sin sanktionslista så kommer det av Putin och omvärlden att uppfattas som ett mycket lamt svar på Rysslands annektering. Det måste till något mer. Något som verkligen svider i skinnet på Ryssland.
Problemet är att allt som verkligen skadar Ryssland även drabbar flera av EU-länderna.
Hälften av Rysslands gasexport går till EU. Att strypa den skulle vara ett hårt slag mot den redan bräckliga ryska ekonomin. Problemet är att det skulle svida för de EU-länder som är beroende av den ryska gasen, däribland Finland, Tyskland, Polen, Rumänien och Bulgarien. En tredjedel av gasen som Europa importerar kommer från Ryssland. Att snabbt ersätta den låter sig inte göras. Även om det varit en mild vinter slår minskad tillgång på energi mot ländernas ekonomier.
Visat sig ovilligt
Frankrike kan tänka sig att avstå från att sälja krigsfartyg till Ryssland trots att det drabbar franska jobb. Men bara om Storbritannien fryser de ryska oligarkernas tillgångar i London. Men Cameron säger att Londons ställning som finansiellt centrum inte får hotas.
Sådär håller det på. Hittills har Europa visat att man inte är villigt att göra de uppoffringar som krävs för att få Putin i gungning.
Normalt brukar det mesta vara klappat och klart när EU:s regeringschefer samlas i Bryssel. De äter en god middag, skriver på några papper och åker hem. Den här gången måste de förhandla vid sittande bord om hur de ska enas om en gemensam linje mot Ryssland. Det kan bli en lång natt.
Tre veckor av verbala smockor mot Ryssland har inte fungerat. Putin lyssnar inte. Vill omvärlden åstadkomma resultat måste man alltså pröva något annat.
Kanske är en bättre taktik att sluta snacka så mycket och istället visa i praktisk handling hur långt Europa är berett att gå för att stoppa Putins vilda västern-metoder.