EU ska växa – men är vi beredda att betala notan?

helskärm

Kan EU ta emot Ukraina redan nu? Eller är det orealistiskt att ens tala om 2030? Och vad ska man göra med alla andra länder i kön?

Här är fem knutar att lösa kring nästa utvidgning av EU.

Rysslands krig i Ukraina har fått debatten att hetta till ordentligt igen kring antalet medlemsländer i EU. Unionen har inte utökats på tio år – den längsta tiden som gått utan nya medlemmar sedan ursprungssexan utökades för första gången 1973.

Nu står en hel rad länder på kö och allt fler inom EU talar om behovet av att sätta ett färdigt måldatum, kanske till år 2030.

Men här är fem svåra knutar som först behöver lösas upp.

Kostnaden

Redan nu är striden hård i EU om hur den gemensamma budgeten ska finansieras, med starkt motstånd mot att betala mer från rikare länder som Sverige, Österrike, Danmark och Nederländerna. Samtidigt är samtliga ansökarländer fattigare per capita än EU:s just nu fattigaste medlem. Det betyder sannolikt behov av ännu mer pengar från de rika – och även från länder som i dag får tillbaka mer än de betalar.

Säkerheten

Att knyta till sig ansökarländerna i stället för att riskera att de hamnar under skuggan av Moskva är en av huvudanledningarna till att skynda på utvidgningen. Men det medför också risk för ännu starkare spänningar med Ryssland. Och hur löser man problemet med ryskockuperade områden i Ukraina och Moldavien och konflikten mellan Serbien och Kosovo?

Principerna

Demokratiska värderingar och rättsstatsprinciper är grundbultar i EU-systemet – men hur de uppfylls tvistas det redan om med EU-länder som Ungern och Polen. Nu gäller det att få ansökarländer som Serbien och Georgien att komma bort från auktoritära tendenser.

Jordbruket

Franska bönder är en stark maktfaktor i EU och en orsak till att jordbruksstödet fortfarande slukar en stor del av EU:s budget. Men om ukrainska bönder ska få lika mycket stöd blir kostnaden skyhög. Och redan finns slitningar mellan Ukraina och jordbruket i länder som Polen, Ungern och Slovakien. Dags för reform, kanske – men vad säger de franska bönderna då?

Byråkratin

EU är trögstyrt med vetorätt för varje land och varsin EU-kommissionär – och det lär inte bli lättare med 35 olika viljor vid förhandlingsbordet. Men många medlemsländer – inklusive Sverige – vill inte ge upp möjligheten att säga nej. Och kan man dela in medlemmarna i A-lag och B-lag där bara vissa får representation?