Fängelsechefen: Finns inte en säng som är kall

Det är ”proppfullt” på kvinnofängelset i Ystad och det påverkar säkerheten, enligt Anders Jansson, kriminalvårdschef på anstalten.

– Ju fler intagna desto större potentiella konfliktytor finns det.

Det senaste året har det varit fullt på kvinnoanstalten i Ystad. Beläggningsgraden är 125-130 procent och alla beredskaps- och reservplatser används.

– Det finns inte en säng som är kall, säger Anders Jansson.

När fångarna blir fler ökar antalet incidenter, med mer hot och våld mellan såväl intagna som mot personal. Redan nu delar några kvinnor rum men Kriminalvården utreder om alla celler större än sex kvadratmeter ska dubbelbeläggas.

– Ju fler man blir ur det perspektivet, ju sämre blir säkerhetsläget. Det går inte att komma ifrån, säger Jansson.

– Incidenter kopplade till beläggningsproblemen sker inte varje dag, eller vecka heller kanske, men återkommande. De lär inte minska med fler intagna.

Ni har redan viss dubbelbeläggning. Leder det till fler konflikter?

– Vi har en nivå i dag som inte är bra, men vi reder ut det. Att två intagna delar rum på natten är inte det största bekymret. När de kommer ut från sina rum räcker inte kringmiljöerna till, korridorer, pentryn, fritidsutrymmen och matsalar.

Inga specialplatser

Ett problem på Ystad, som även JO konstaterat, är att det saknas möjlighet till differentiering – att intagna kan hållas åtskilda på olika avdelningar efter behov. Det kan handla om personer med psykisk ohälsa, sexualbrottslingar eller kvinnor med koppling till olika gäng.

Det finns inga specialplatser på landets kvinnoanstalter.

– Det finns ingen särskild plats för psykiskt sjuka eller särskilt resurskrävande personer. Grunden för en placering för en kvinna i svensk kriminalvård är just att man är kvinna och så placeras man i säkerhetsklass tre eller två beroende på brottets art och andra riskfaktorer, säger Jansson.

– Det är inte bara ett problem för kvinnor som är psykiskt sjuka och behöver särskild vård, deras mående kan även påverka andra och upplevas som påfrestande.

Orolig

Jansson tycker ändå att verksamheten fungerar tillfredsställande och att det går att bedriva den vård som anstalten har i uppdrag att erbjuda.

– Än så länge går det bra, men jag är orolig för vad som händer om vi blir alldeles för många.