Blir Macron en knähund åt Merkel?
Att Emmanuel Macron reser till Tyskland för att träffa Angela Merkel ett dygn efter att han installerats som president säger en hel del om maktförhållandet mellan Tyskland och Frankrike.
Han får se upp så att han inte blir sedd som Merkels knähund i sina försök att återupprätta den fransk-tyska axeln.
Angela Merkel var det första utländska statschef att gratulera Macron till segern i presidentvalet för en dryg vecka sedan. Med det ville hon visa sin lättnad över att han på ett övertygande sätt slog högerextrema och EU-fientliga Marine Le Pen. Det sista Tyskland ville ha var ännu en kris för Europa ovanpå brexit, flyktingströmmar och jihadistisk terror.
I praktiken räddade Macron EU med sin seger.
Nu vill Frankrikes president stärka sin egen makt genom att återupprätta de nära relationerna mellan Frankrike och Tyskland. Även om Merkel och hans företrädare Hollande drog jämt har det inte precis sprakat om samarbetet. Delvis ett utslag av ändrade maktförhållanden. Frankrike och Tyskland är inte längre att betrakta som jämnstarka stater. Tysklands ekonomi är så mycket starkare och mer modern.
Lägre bidrag
Detta är något Macron vill ändra på, bland annat genom att införa en del ekonomiska reformer som påminner om dem som Merkels företrädare Gerhard Schröder drev igenom i Tyskland. I kort sammanfattning handlar det om lägre bidrag och arbetslöshetsersättning och lättare för företag att göra sig av med anställda.
Reformer som många betraktar som nödvändiga för att få ner den höga arbetslösheten i Frankrike som i många år envist pendlat runt tio procent. Bland ungdomar är den mer än dubbelt så hög.
Tyskland har fyra procents arbetslöshet och den har stadigt tickat neråt sedan 2010.
Frågan är om Macrons ungdomliga entusiasm kan charma Merkel. Hon är Europas utan konkurrens starkaste ledare. Många ser henne som den liberala världsordningens okrönta ledare.
Kollisionskurs
Hon har lett Tyskland i tolv år och om hon vinner valet i höst kan det bli fyra år till.
Merkel och Macron har mycket gemensamt. De är stora anhängare av EU och den gemensamma valutan euron. Båda betraktar Rysslands president Putin som ett hot mot världsfreden. De står på samma sida när det gäller att bevara de öppna gränserna i Europa.
På vissa områden är de på kollisionskurs.
Merkel kräver att Frankrike ska göra mer för att få igång sin tillväxt och för att komma tillrätta med sitt budgetsunderskott. Förr växeldrog Frankrike och Tyskland som Europas ekonomiska lok men numera verkar det bara vara Tyskland som orkar hålla ångan uppe.
Skuldberg
Macron driver linjen att omvärlden måste efterskänka en del av Greklands skulder och upphöra med den kraftiga åtstramningspolitiken. Fortsätter han hävda den linjen lär han kamma noll hos Merkel och den tyske finansministern Schäuble. Tyskland vägrar envist att lätta trycket mot Grekland och andra länder som levt över sina tillgångar och nu hotas av sina skuldberg, om de inte först reformerar sina ekonomier.
Därför kommer Macron att få nobben för sin idé om en gemensam finansminister och budget för eurozonen. Något Tyskland fruktar innebär att de ska stå för notan.
I den nära relation Macron eftersträvar med Tyskland finns fallgropar för honom själv. Förre Ukip-ledaren Nigel Farage hävdar redan att det är uppenbart att Frankrike kommer att styras från Berlin och Bryssel med Macron i Elyséepalatset. Liknande anklagelser framförde Marine Le Pen i valrörelsen.
Fransk knähund
Att de två försöker undergräva Macron är närmast självklart. Men om den rekordunge presidenten uppfattas som för undfallande mot Merkel är risken att bilden av en fransk knähund sätter sig även hos andra.
Något som drabbade Tony Blair i förhållande till George W Bush i och med Irakkriget.
Macron träffar en tysk kansler vars parti den gånga helgen vann en tung seger när man tog över makten i den tidigare socialdemokratisk styrda delstaten Nordrhein-Westfalen, Tyskland befolkningsmässigt största delstat.
Ett kvitto på att Merkel ligger väldigt bra till inför höstens tysk val. Hennes utmanare Martin Schulz som firade stora triumfer direkt efter att han meddelat sin kandidatur har nu förlorat tre delstatsval i rad mot Merkel. Dessutom har de opinionsmässiga framgångarna för det högerextrema partiet Alternativ för Tyskland brutits.
Sannolikt kommer de in i förbundstagen i höst men blir som det ser ut i dag helt utan politiskt inflytande.
I motsats till Marine Le Pen.