Ensamkommande med avslag dras in i kriminalitet

Flera hundra ensamkommande ungdomar som fått avslag enligt den nya gymnasielagen har gått under jord.

Många av dem har blivit en del av det växande skuggsamhället där de hamnat i drogmissbruk och kriminalitet.

Framöver väntas gruppen växa ytterligare, när fler får avslag.

– Vi ser att man hamnar i befintliga kriminella nätverk och sugs upp som springpojkar, säger Christian Frödén, polis som jobbar på gränspolisens särskilda grupp med ensamkommande i Stockholm.

Det handlar framför allt om unga afghaner, som sökt uppehållstillstånd enligt den nya gymnasielagen, men inte fått det. Av de drygt 3 200 personer som fått nej till att stanna i Sverige enligt gymnasielagen har hittills var fjärde, nästan 800 personer, avvikit, enligt Migrationsverket. Deras ärenden har därmed överlämnats till polis.

Var de befinner sig vet inte myndigheterna. Men en samstämmig uppfattning bland personer som jobbar med gruppen är att de antingen lämnat landet och sökt sig till andra europeiska storstäder, som Paris, där flyktingar och migranter trängs i stora läger, eller dröjt sig kvar och blivit en del av parallellsamhället med drogmissbruk, hemlöshet och kriminalitet.

Kommer öka

– Man jobbar svart på restauranger för i princip inga pengar alls. Man sköter gatulangning och ägnar sig åt butiksstölder. Det är inte snyggt, det är smutsigt och det är väldigt svåra förhållanden, säger Christian Frödén.

Siffran på knappt 800 avvikna är liten i sammanhanget, anser frivilligorganisationer. Till det kommer sannolikt ytterligare flera tusen unga som inte ens sökt uppehållstillstånd enligt gymnasielagen, eftersom de redan visste att det var kört med de snäva kriterierna, och som nu lever som papperslösa.

Gruppen kan dessutom antas växa ytterligare framöver.

– Det är många som fått bifall på sin första ansökan om studier på gymnasiet, men som nu inte kommer att få förlängt. Gruppen diskvalificerade kommer att öka, säger Matilda Brinck-Larsen, verksamhetsansvarig på frivilligorganisationen Agape i Göteborg, som stöttar ensamkommande.

Hot mot säkerheten

Livet de lever är hårt – men påverkar också säkerheten i samhället i stort, påpekar flera.

– I centrala Göteborg har vi identifierat ett 40-tal heroinister, som behöver finansiera sitt missbruk med 1 000–1 500 kronor per dygn. Det måste alltså in 400 000 i veckan på personrån, snatterier, stölder, prostitution och slaveriarbete, för att driva in det. Så det är klart att den här situationen på sikt blir ett stort hot mot den allmänna säkerheten, säger Matilda Brinck-Larsen.

Omid Mahmoudi, grundare av Ensamkommandes förbund, anser att många afghaner inte har något annat val än att gå under jord.

– Att acceptera att åka tillbaka till Afghanistan är omöjligt med den säkerhetssituation som råder där nu. Så de har inget annat alternativ än att gömma sig, säger han.

Med ett liv på gatan är de lätta byten för kriminella rekryterare.

– De kanske sov ute en kylig vinternatt och en person kom och erbjöd dem en sovplats. Efter en till två nätter sade personen att "okej, du får sova här, men då måste du sälja detta", säger Mahmoudi och syftar på droger.

Få har rest ut

Bara 304 i gruppen som fått avslag enligt gymnasielagen är än så länge bekräftat utresta.

Att så få återvänt är inte konstigt, enligt Matilda Brinck-Larsen. En stor del av de ensamkommande afghaner som kom 2015 har ingen anknytning till Afghanistan, eftersom de växt upp i Iran. Att vända tillbaka till familjen upplevs också av många som förknippat med både skam och skuld.

– Många har farit med lögner hem om hur deras liv här blev. Familjerna kan ha satsat mycket på att skicka iväg exempelvis äldste sonen. Det fanns förväntningar på dem, man hade en förhoppning och tro att de skulle få en förankring och få ett bättre liv.

Varit här flera år

Samtliga intervjuade är kritiska till att processen kring de ensamkommande tillåtits att bli så utdragen.

– Det här skuggsamhället är delvis en produkt av att man inte hanterade asylprocessen på ett vettigt sätt. 95 procent av alla de ensamkommande jag träffar hade klarat sig galant i Sverige, och ansträngde sig ju hårt i början, tills migrationsprocessen tog så lång tid och man föll utför, säger polisen Christian Frödén.

Gymnasielagen blev ett försök att försöka rädda situationen, men har i många fall bara dragit ut på lidandet.

– Före 2015 tog det i snitt 90 dagar från det att man kom till man fick sitt beslut. Man hann inte etablera sig. Men den här gruppen har ju varit här i snart fem år. När man uppehållit sig i ett land så många år är det svårare att acceptera att man inte får vara kvar, säger Matilda Brinck-Larsen.