Fyra års resa för 57 gram rymdgrus

helskärm

Fyra års förberedelse – några sekunders jobb. Det är upp till bevis för rymdsonden Osiris-Rex.

– Den kan förhoppningsvis hjälpa oss att förstå varifrån livets byggmaterial kommer, säger professor Stas Barabash.

Efter fyra års resa ute i kosmos är det äntligen dags för slutexamen för Nasas rymdsond Osiris-Rex. 334 miljoner kilometer från jorden ska sonden gå i närkontakt med den för forskningen så intressanta men också lite hotfulla asteroiden Bennu.

Under sin färd med och mot asteroiden har sonden övat inför examen: en några sekunder lång landning. Den planeras ske på tisdagen, och då är det tänkt att den mekaniska robotarmen Tagsam ska samla på sig prover av sten och stoft.

– Om vi kan få med oss flera tiotal gram av material skulle det ha enormt stor vetenskaplig betydelse, säger Stas Barabash, professor och föreståndare vid Institutet för rymdfysik i Uppsala (IRF).

USA:s rymdstyrelse Nasa hoppas att Osiris-Rex kan få med sig åtminstone 57 gram material, kanske uppåt två kilo, vilket vore den största mängden rymdgrus USA har fraktat till jorden sedan Apollo-programmet på 1960- och 1970-talen.

Sonden ska sedan återvända till jorden och väntas ha lämnat sin leverans om nästan exakt tre år, den 24 september 2023.

Förhoppningen är att proverna, när de kommit till jorden, kan hjälpa forskningen att få nya kunskaper om hur planeter bildas och liv uppstår.

Orörda fornlämningar

Asteroider är kvarblivet bråte från tiden då solsystemet bildades för runt 4,5 miljarder år sedan. Forskare tror att asteroider och kometer som tidigt krockat med jorden kan haft med sig organiska beståndsdelar och vatten som gjorde att liv kunde utvecklas.

Anders Eriksson, forskare vid IRF, pekar på att asteroider och kometer mycket mer än jorden – som förändrats av ständiga biologiska och geologiska processer – är opåverkade av tidens tand och därför givande att analysera.

– Det här har att göra med solsystemets tidiga historia, hur jorden och alla andra planeter uppkom. De här är restmaterial, säger Eriksson.

TT: De är som fornlämningar?

– Ja, det är de.

"Vrida och vända"

Eriksson säger också att det är enklare att göra mer avancerade analyser om proverna plockas tillbaka till jorden än om de ska granskas på distans, ute i rymden.

– Det här med fjärranalys är inte alldeles enkelt. Det är en helt annan grej att titta på proverna själv, på jorden – att kunna vrida och vända på det hela.

Bennu klassas som asteroid av typ B. Det innebär att den innehåller mycket kol förutom de olika mineraler den i övrigt är uppbyggd av. Att det blir just Bennu som får besök har till viss del också att göra med att asteroiden rör sig förhållandevis nära jorden, säger Anders Eriksson.

– Det går åt förhållandevis lite soppa om man ska ikapp någonting som är ganska nära jordbanan. Man ska ju kunna komma hem med grejerna också.

Att som enligt Nasas plan landa Osiris-Rex på en yta som är 16 meter i diameter på asteroiden, samtidigt som det tar 18,5 minuter för signaler att röra sig mellan jorden och Bennu, är en avancerad matematisk övning.

Krocka med jorden

Samtidigt, påpekar Eriksson, är det väl kända fysikaliska lagar som styr processen och dessutom har övningar redan genomförts.

– Jag tror att det här kommer att gå bra, säger han.

Men Bennu är även hotfull. Det finns risk att asteroiden kolliderar med jorden i slutet av nästa århundrade. Just nu anger Nasa att sannolikheten för att det händer är 1 på 2 700.

Eriksson säger att dessa risker gäller för flera asteroider, men också att – när inmätningarna av deras banor med tiden blir bättre och bättre – så krymper i regel också riskerna, för att till slut landa på noll.

– Men asteroider är ju ett reellt problem. Det är något man måste hantera på lång sikt.