Han vigde sitt liv åt fackföreningsrörelsen
Stig Malm är död – blev 79 år
Uppdaterad 2021-03-09 | Publicerad 2021-03-07
Han gav oss ”finansvalpen” och ”fittstimmet”.
Men framför allt vigde han sitt liv åt fackföreningsrörelsen och socialdemokratin. I tio år basade han i LO-borgen – och var aldrig rädd för att ta strid.
Stig Malm dog dagen efter sin 79-årsdag.
Han var arbetarsonen från Sundbyberg som blev fackpamp – en verbal fackpamp som det slog gnistor om när det begav sig på 1980- och 90-talet.
Som LO-bas nådde han toppen på den fackliga karriären – och blev känd för hela svenska folket.
Inte bara för att han skrev in sig i Svenska akademins ordbok med ordet ”fittstim”
Som så många andra fackliga företrädare kom han från golvet.
Han växte upp i en enrummare i Sumpan, så småningom även med lillasyster Mari–Anne.
Med kompisen Ingvar plankade han in på Solvalla – innan det blev motorklubben Riddarna.
Kerstin, som skulle bli hans hustru och livskamrat träffade han tidigt, på en dans.
Snabbtänkt – och stridbar
Han började arbeta redan som 16-åring och utbildade sig till instrumentmakare. Men på jobbet började han engagera sig fackligt, först i Arencos verkstadsklubb, sedan vid Metalls förbundsskola Skåvesjöholm i Åkersberga.
25 år gammal blev han förhandlingsombudsman för Metall och tolv år senare andre vice ordförande.
Därifrån tog han klivet till LO, först som andre vice ordförande i två år innan han den 2 maj 1983 efterträdde Stig Malm Gunnar Nilsson som ordförande.
I tio år styrde han i LO-borgen – och långt utanför den.
Stig Malm var en snabbtänkt, analytisk och dynamisk person. Rak och oortodox. Alltid lika välklädd, mer åt direktörshållet, med skjorta och slips.
Och stridbar.
Han var ofta i luven på sina S-märkta kamrater i regeringen.
Under sina tio år som ordförande försökte han förnya fackföreningsrörelsen.
Han var den förste LO-ordföranden som inte samtidigt var riksdagsledamot.
Han stod bakom avskaffandet av kollektivanslutningen, som innebar att den som blev medlem i ett LO-förbund också blev medlem i det socialdemokratiska partiet.
Hans radikala kritik mot den socialdemokratiska regeringen på 80-talet gjorde honom populär bland många LO-medlemmar och vänsterorienterade socialdemokrater.
När hans partikamrater i den dåvarande regeringen ville höja momsen för att dämpa överhettningen i ekonomin röt Malm att LO:s medlemmar minsann inte behövde kylas av – de riskerade istället köldskador. Enligt Stig Malm var det istället finansvalparna och börsspekulanterna som behövde en avkylning.
Nyskapande
”Finansvalpar” var ett av de många dräpande nyord han drämde till med i debatterna.
– Jag, som bara har sjuårig folkskola, har fått med "finansvalp" i
Svenska Akademiens ordlista, det är mer än vad många professorer fått, sa han själv.
Men hans ordval skapade ibland också problem.
LO-ombudsmännen var inte förtjusta över att bli kallade ”cementhäckar” och med uttrycket ”fittstim” på ett möte i LO-borgen 1992 skapade han rabalder.
Han anklagades för att ha en nedlåtande kvinnosyn och avkrävdes på en ursäkt av det Socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Själv hävdade han alltid att det var hans chaufför som myntade det uttrycket.
– Jag berättade historien i en liten krets. Jag tror jag vet vem som sedangick till massmedia med den. Jag har trampat många på tårna, så några vill säkert ge igen, sa han om det.
Själv såg sig Stig Malm som en oppositionsman under sina år som LO-ordförande under det stormiga 80-talet.
I Rosornas krig, den interna striden mellan högern och vänstern inom det socialdemokratiska partiet de där åren, stod han och den dåvarande socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt på varsin sida i ringen och de verbala brottningsmatcherna om finanspolitiken och statsfinansen var många.
Men Stig Malm såg alltid ut att trivas i hetluften.
Han ifrågasattes dock ibland och 1993 tvingades han avgå med buller och bång efter att som ledamot i BPA:s styrelse ha godkänt ett antal allför generösa fallskärmsavtal.
Då rasade medlemmarna – och Stig Malm fick gå.
Comeback i politiken
Efter det ägnade han mycket tid i torpet ute i Roslagen, som han och hustrun Kerstin köpt några år tidigare – och många och långa hundpromenader med terriern Stina.
– Hon påminner mig om Kjell-Olof Feldt, sa Stig Malm.
Det blev krönikor och gästtyckande i tv-soffor – och kommunpolitik.
70 år gammal, 2011, gjorde han comeback i politiken – som inhoppande socialdemokratiskt oppositionsråd i sin hemkommun Solna, norr om Stockholm.
Hans mål var att stjälpa Solnas regent, moderaten Anders Gustav.
För fem år sedan dog Stig Malms hustru och livskamrat Kerstin efter ett långt liv tillsammans.
Stig Malm sörjs närmast av sina två döttrar med familjer, barnbarn och barnbarnsbarn.