Linda, 39: Vilka är våra okända räddare?

Uppdaterad 2014-06-12 | Publicerad 2014-06-11

Linda Löfberg, med sonen Leo.

Mitt i natten bultade det hårt på familjen Löfbergs dörr. Någon hade sett att det brann i deras köksfönster.

Nu söker familjen den okände hjälten.

– Vi har ingen aning om vem det var, säger Linda Löfberg, 39.

Linda Löfberg, 39, hennes två barn och några besökande släktingar låg och sov i familjens villa i Örby natten den 11 maj. Plötsligt vaknade hon av ett högljutt bankande på ytterdörren.

– Det första jag tänkte var "hjälp, jag kommer inte öppna dörren!". Det var jättehårda bankningar så jag tänkte att det var någon galning, säger Linda Löfberg.

Hennes man Tony var inte hemma så Linda tänkte inte gå upp för att öppna.

– Sen fortsatte det banka ännu hårdare. Jag satte mig upp fullkomligt livrädd och tänkte vad jag skulle göra. Då såg jag ljussken från övervåningen och förstod att det brann, säger hon.

Värmljus flammade upp

Linda sprang upp för trappan. Hon hade lämnat värmeljus brinnande i två glasbehållare som hängde i köksfönstret. Men ett av ljusen hade flammat upp och lågorna slickade fönsterkanten.

Hon slet tag i den heta kedjan och ryckte loss ljushållaren. Att blåsa hjälpte inte, elden bara flammade upp ännu mer, så Linda slängde ned den i köksvasken och spolade vatten tills elden fräste och slockande.

– Lågorna var jättehöga och det blir en panikkänsla när de inte går att blåsa ut, säger Linda Löfberg.

Då gick det upp för henne att bankningarna haft med elden att göra. Hon kikade ut och tyckte sig se en kvinna med två barn på gatan utanför. En man lämnade precis tomten och gick bort till dem.

Vill träffa hjälten

Familjen måste ha passerat med väldigt god tajming eftersom brandvarnaren i köket inte hunnit ljuda fastän det var rökigt i rummet.

De hade nyligen renoverat huset och vill gärna veta vem som bankade på dörren för att få tillfälle att tacka.

– Vi har pratat om vad vi ska göra om de hör av sig, bjuda in dem på kaffe kanske? Dagen efter skrattade vi lite åt hur knasigt allting blev, men vi är väldigt tacksamma för det hade kunnat sluta tusen gånger värre, säger Linda Löfberg.

ANNONS