Kungen: Man blir väldigt liten

– Det är en händelse som ingen glömmer, säger kungen om dagen då vågorna tog 543 svenskars liv.

I en exklusiv TT-intervju berättar kung Carl XVI Gustaf om sorgen efter sin pappa, sitt hyllade tsunamital och det politiska läget.

På annandagens morgon 2004 lyssnade kungen på radio. Han fick, som alla andra svenskar, höra om hur enorma vågor svepte in över kusterna i Sydostasien. Då hade ingen grepp om hur omfattande katastrofen var, att antalet dödsoffer skulle räknas till nära 230 000.

– Vi var, som vi brukar, på väg till Storlien över nyår. Vartefter informationen kom in förstod jag att det här är mycket större än någon kunde ana. Vi vände om, bestämde oss för att ta oss in till kontoret i stället.

Tio år senare tar kungen emot på Stockholms slott, där han har sin arbetsplats. Snön som föll dagen innan har smält undan. I de kalla vindarna på inre borggården står en ensam julgran.

Omkring 30 000 svenskar befann sig i Thailand vid tiden för skalvet. Många drabbades eller kände någon som var där, även kungen.

– En son till våra bästa vänner var i Khao Lak. Vi försökte få kontakt med honom och fick tag i hans far som berättade att pojken varit ute med båt. När han kom tillbaka fanns ingenting kvar.

"Lite feltolkat"

Kungen åkte själv till Khao Lak knappt två månader efter det att tsunamivågorna förstört allt i sin väg. På stranden hölls en enkel ceremoni. En ensam saxofonist spelade. Kungen lade ner en krans och drottningen brast i gråt.

– Det var oerhört starkt att vara där. Jag ryser bara jag tänker på det. Man blir väldigt, väldigt liten inför något sådant.

Efter katastrofen rådde stor förvirring på regeringskansliet. Utrikesdepartementet blev nedringda av oroliga anhöriga. Katastrofkommissionen konstaterade senare i en skarpt kritisk rapport att regeringen stod utan krisledning och att ingen på UD visste vem som hade ansvaret.

I en intervju gick kungen ut och sade: "det är viktigt att man vågar ta ansvar". Vissa tolkade det som kritik mot regeringen, ett brott mot kungens plikt att hålla sig neutral.

– Jag tycker självfallet att man ska ta ansvar, men det kanske blev lite feltolkat. Det är snarare så att man måste handla tidigt och konsekvent, det är vi generellt rätt dåliga på.

Men var det kritik av regeringen?

– Nej, men vi måste väl lära oss av saker och ting, säger kungen och nämner den stora branden i Västmanland i somras:

– Den uppfattades inte som allvarlig i början. Men det är svårt att veta hur det är i början, det får man veta efterhand när det kommer mer information.

Ingen pratade

Sedan 1995 har SOM-institutet kunnat visa hur högt förtroende svenskarna har för kungahuset. 2004 rasade förtroendet, efter att kungen vid ett statsbesök uttalat sig positivt om sultanen i diktaturen Brunei. Men den 10 januari 2005 höll kungen ett hyllat tal som sedan skulle lyfta siffrorna igen. Vid talet, på en minnesceremoni i Stockholms stadshus för tsunamioffren, talade kungen om att förlora en förälder.

– Det var många barn som förlorade en förälder och vice versa. Jag ville prata om hur det kan upplevas, då jag har egen erfarenhet av att växa upp utan en far.

På Haga slott under uppväxten var det ingen som pratade med den blivande kungen om pappan, prins Gustaf Adolf som omkom i en flygolycka 1947. Sorg bearbetades inte rätt på den tiden, säger kungen.

– Jag visste väldigt lite, jag visste ingenting. Jag vågade inte fråga heller. Man var uppfostrad på det sättet förr i tiden. Jag kände att det var ett känsligt område, tabu att fråga om.

"Lite ovana"

Tsunamivågorna i Sydostasien är den katastrof som i modern tid tagit flest svenskars liv. Kungen tror att det gjort svenskarna mer förberedda på det oförutsägbara.

– Det har nog påverkat medvetenheten, att det inte är någon sörgårdsidyll vi lever i utan ett samhälle där allt kan hända. Man vet aldrig när det kan slå till.

Är kungen själv orolig för naturkatastrofer?

– Nej, det kan man ju inte vara. Men man måste vara beredd. När jag bor på hotell brukar jag titta efter var utgångarna är. Jag har vid privata resor med mig ett sådant här resekit, som man kan använda vid en brandsituation, med lampor och brandvarnare. Det kan alla köpa, det är jättebra att ha med på semestrar.

Under en tid efter katastrofen, när regeringen verkade som minst handlingskraftig, sågs kungahuset av vissa som en samlande kraft. Det är en roll som kungen gärna tar.

– Jag hoppas att det inte ska behövas. Men självklart hör det till, det har jag alltid hävdat. Det är en av de stora uppgifterna, som monark, Sveriges kung och statschef. Vi behöver ibland ty oss till något, vi behöver kraft, någonting att lita på.

Det råder ju viss förvirring i politiken i Sverige just nu, vad tänker kungen om det politiska läget?

– Det är en ny situation som vi är i, som vi måste försöka reda ut. Vi har länge haft det ganska politiskt lugnt och stabilt. Vi svenskar tänker efter, är lugna och kloka. Vi är lite ovana vid att hantera det här. Det gäller att hitta rätt, så att det blir bra för svenskarna.

Prata om dem

Kungen tror inte att han kan få en starkare roll till följd av den politiska instabiliteten.

– Men kanske som en symbol för landet, som kan ge kontinuitet. Det är en av styrkorna med monarkin. Det är ingenting som kommer och far efter hur vindarna blåser.

På tioårsdagen av tsunamin deltar kungaparet i en minnesgudstjänst i Uppsala domkyrka, ledd av ärkebiskop Antje Jackelén. Med sin egen uppväxt i minnet vill kungen uppmana de drabbade familjerna att fortsätta att prata om dem som är borta.

– Tala om alla de fantastiska, roliga minnena och episoderna så mycket som möjligt. Det tror jag är oerhört viktigt.

TT