Offret Frida till Breivik: ”Vi vann”
Publicerad 2012-05-14
OSLO. Hon har skjutits i låret.
Plockat ut kulan själv.
Och simmat flera hundra meter under ett pågående terrordåd – och astmaanfall.
När åklagaren frågar 20-åriga Frida Holm Skoglund om hon vill hälsa Breivik något skiner hon upp.
– Vi vann, säger hon.
Det är paus i förhandlingen och en flicka eskorteras in i rättssal 250.
Hon ser betydligt yngre ut än de 20 år hon är. Har rosa byxor, en vit skjorta, grå stickad kofta och i det långa röda håret är en krans av prästkragar.
Hon är nervös, men de fyra manliga poliserna ler alla mot henne. De talar med försiktig röst, pekar på vittnesstolen. Hon får provsitta den. De visar henne tv-skärmen, pekar och förklarar.
Hon ler när de går tillbaka ut.
Trodde det var barn
En kvart senare kliver Frida Holm Skoglund in i salen igen. Breivik har precis eskorterats ut ur rummet, på hennes begäran.
Hon sätter sig i vittnesbåset och börjar berätta om mardrömmen den 22 juli. Hur hon hörde smällarna, men trodde att det bara var barn som lekte.
Hur hon insåg att leken var blodigt allvar. Hur hon sprang för sitt liv. Och hur något plötsligt började göra ont i låret.
I skogen stannade hon.
– Jag kände någonting precis vid huden och tryckte till, berättar hon.
Plockade ut kulan själv
Frida hade skjutits i låret, och plockade ut kulan själv. Hon tittade på den innan hon kastade den på marken och fortsatte springa. Ut i vattnet. Där fick hon ett astmaanfall.
– Jag kräktes flera gånger och hamnade under vattnet. Jag tänkte att jag inte skulle orka mer.
Till slut kom räddningen, i form av en roddbåt. Hennes berättelse är över.
Åklagaren Svein Holden frågar om hon vill hälsa Breivik något.
Frida Holm Skoglund skiner upp.
– Vi vann, och han förlorade. Norsk ungdom kan simma.
När hon kliver ut ur rum 250 ler en hel rättssal fylld med anhöriga mot henne.
”Verkar vara en kall människa”
För Ane Kollen Evenmo, 17, från Bardu, som kliver in i rättssalen en stund efter att Frida lämnat den, var valet att låta Breivik sitta kvar när hon vittnade enkelt.
– Jag ville se honom i ögonen, säger hon till Aftonbladet efteråt.
– Jag hoppades på att se lite ånger.
Hon såg ingen.
– Nej. Han verkar vara en kall människa. Men för mig var det viktigt att visa att han inte skrämmer mig.