”Nu är det blodigt allvar”
KIEV. I tre månader har läraren från Upplands Väsby varit nere hos demonstranterna nästan varje dag.
– I början var det lite av en folkfest men nu är det blodigt allvar, berättar Hendrik Nyman.
Vi träffas på ett café några kvarter från torget där det dagen innan skjutits ihjäl ett stort antal människor. 25 döda enligt vissa källor. Hundra om man lyssnar på andra.
Hendrik Nyman har sett hela utvecklingen från när han flyttade till Kiev för ett och ett halvt år i Kiev. Då möttes han av en politiskt apatisk befolkning.
– Folk var otroligt uppgivna, berättar han. Sen dök möjligheten att närma sig EU upp och hoppet tändes. Maidan-rörelsen har gjort oerhört starkt intryck på mig. Hur folk engagerat sig för att förbättra samhället.
Sedan demonstrationerna startade i november har Nyman tillbringat tid varje dag på torget. Fotograferat och pratat med människor. Han bor bara fem minuters promenad från torget.
Väldigt organiserade
Han började lägga ut bilder på sin blogg och fick så många positiva reaktioner att det blev en rutin att besöka Maidan, som torget heter på ukrainska, varje dag.
– I början fanns det en enorm optimism bland demonstranterna. Hundratusentals människor kände att de tillsammans kunde åstadkomma förändringar. Det var lite av en happening med rockband som spelade och kända artister som uppträdde.
Snabbt blev protesterna väldigt organiserade. Det ordnades med sophämtning, matförsörjning, städning och latriner.
– Allt fungerade bättre på torget än i det övriga samhället. En föraning om hur det skulle kunna vara i Ukraina.
Nyman tar en klunk svart kaffe.
En tältstad växte upp på torget. Många tillbringade nätterna här.
– Var tredje natt på Maidan var en uppmaning som gick ut till folk.
Själv ser Hendrik Nyman minst av allt ut som någon demonstrant. Korrekt, medelålders och klädd i fin rock.
Vid sidan av de tre oppositionspartierna är det många organisationer som har egna tält på torget. Afghanistanveteranerna, Ryssar för ett fritt Ukraina och många andra.
Var helt fredligt
Redan från början försökte regimen diskreditera demonstranterna genom att betala ligister för att förstöra och skrämma demonstranter. De kallas titusjki.
– Man känner igen dem direkt. Unga män som går på gym. De uppträder i träningskläder eller i skinnjackor. Alltid i grupper. De ger sig på oppositionella när de är på väg till och från demonstrationerna.
Hendrik Nyman pekar ut mot gatan utanför caféfönstret.
– Häromkvällen såg jag några titusjki jaga en demonstrant på gatan nedanför mitt fönster.
Han minns precis när stämningen på torget började förändras.
– Fram till slutet av januari var det helt fredliga demonstrationer. När regimen på allvar slog till med dödligt våld fick protesterna en annan inriktning. I början var nästan alla demonstranterna emot våld. Nu accepterar de flesta att demonstranterna också använder våld. De ser det som ett nödvändigt självförsvar.
Med tiden har frustrationen växt när regimen inte gjort några eftergifter.
”Rädda att få problem”
Nu tycker Nyman att landet befinner sig farligt nära ett inbördeskrig med risken för en delning av landet.
– Problemet är att de flesta naturtillgångar och industrier ligger i den östra delen av landet. Delas landet är det svårt att se vad västra Ukraina skulle leva av.
Hendrik Nyman tror att även många ukrainare i den östra delen stöder Maidan-rörelsen. Men de vågar inte visa det.
– Människor är rädda att få problem på sina arbetsplatser eller bli utkastade från sina bostäder. Staten har fortfarande en stor roll i människors liv.
I går var första dagen sedan de folkliga protesterna startade som Hendrik Nyman inte gick in på torget.
– Jag har aldrig varit rädd när jag gått ner på torget men nu tvekar jag. Stämningen har förändrats helt.