”Stor tomhet och saknad”

Staffan Dickson

Intresset för Kristian Gidlunds begravning är stort.

Så stort att familjen nu flyttar den till en större kyrka.

– Han har haft en del egna tankar som vi har tagit hänsyn till, säger hans mamma Eva inför ceremonin.

Resan mot livets slut och alltings början är över. Berättelsen om Kristian Gidlund är det inte.

Den 12 oktober samlas hans släkt och vänner i Borlänge för att tillsammans författa nästa kapitel om musikern och journalisten från Kvarnsveden – även om Kristian själv inte har kunnat hålla sig från att spökskriva några rader till sin sista föreställning.

”Och jag funderar väldigt ofta på detaljer. Små detaljer som min egen begravning. Jag har funderat så mycket på de där små detaljerna att jag i dag vet hur den ska gå till. Jag vet vilka sånger som ska framföras. Hur jag önskar att den dagen blir”, skrev han i ett inlägg på sin uppmärksammade blogg ”I kroppen min” den 10 april i år.

”Haft egna tankar”

Kristians mamma Eva Gidlund, 65, bekräftar att hennes son har regisserat delar av sin begravning.

– Han har haft en del egna tankar som vi har tagit del av. Det han har framfört har vi tagit hänsyn till och vill att han ska få, säger hon.

Efter att cancern till slut tog hans liv den 17 september har hyllningarna och hälsningarna till Kristian strömmat in på hans blogg – och det väntas de göra även den 12 oktober.

– Jag kan nog bekräfta att begravningen kommer att flyttas till en annan lokal. Man misstänker att kapellet som är vår hemkyrka kanske inte rymmer alla som känner att de vill komma. Jag hoppas att vi inte fyller Stora Tuna kyrka som det blir i stället, det är en av de största landsortskyrkorna som finns i Sverige, säger Eva Gidlund.

Bodil Vikberg, begravningsentreprenör på Gylle begravningsbyrå i Borlänge, säger att telefonen har gått varm efter att Kristians dödsannons publicerades i går.

– Det har varit upptaget hela dagen egentligen, säger hon.

”Fattar inte vidden av det hela”

Eva Gidlund är kluven inför det stora intresset:

– Jag hoppas att de som kommer faktiskt känner honom och inte bara dyker upp av ren nyfikenhet. Vår önskan med en öppen begravning är att de av hans vänner som vi inte har telefonnummer till ska ha möjlighet att komma. Vi har inte velat begränsa hans vänskapskrets till de vi känner igen och kan namnen på.

Den senaste veckan har varit smärtsam, säger hon:

– Det är en stor tomhet och saknad. Det var en kär son, bror och vän som nu är borta. Det är vemodigt, sorgligt och ledsamt. Man fattar det inte, vidden av det hela, att han inte kommer tillbaka, det är ofattbart.

Sista inlägget på hans blogg

Vid vägens slut

Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

Och jag gick ut för att ­stilla en oövervinnerlig törst.”

Kristian Gidlund

Tisdagen den 17 september strax före klockan 15 tystnade Kristians penna. Kampen har varit hård och på alla sätt ojämn. Men vad hans fiende inte visste var att den angripit en människa med ett mycket stort hjärta, ett hjärta som rymde oändligt med kärlek till de sina. Det hjärtat var även starkt fysiskt och lät sig inte ­besegras utan kamp.

Med detta inlägg, som blir det sista, så vill vi i Kristians närmaste ­familj tacka för det ­stora stöd som visats honom genom denna blogg. Vi önskar nu att få sörja och bearbeta Kristians minne i stillhet.