”Önskar att de hade en mer mänsklig syn”

I oktober dog Meja, 9, av en hjärntumör.

Ett halvår senare fick hennes sörjande pappa beskedet: Du är utförsäkrad.

Nu berör Jimmy Fredrikssons öppna brev till Försäkringskassan tusentals svenskar.

Det var 2006 som Linda och Jimmy Fredriksson upptäckte att något inte stod rätt till med deras dotter Meja, då fyra år. Hon hade problem med balansen och synen. De vände sig till vårdcentralen.

– De sade bara att ”det där kommer att växa bort”, säger Jimmy Fredriksson.

Men det gjorde det inte.

”Tiden stannade”

Först vid fjärde besöket på vårdcentralen fick de tid hos en ögonspecialist. Men de ville inte vänta en månad, och åkte till akutmottagningen i stället. Där fick Meja göra några motorikövningar. Läkaren konstaterade att något var fel och att hon behövde en magnetröntgen.

– De sade att det kunde vara hjärnhinneinflammation. Men de ville utesluta det värsta.

Meja sövdes. Jimmy och Linda fick vänta på lasarettet. Efter en stund ringde telefonen. En läkare gav beskedet: Meja hade en hjärntumör.

Läget var allvarligt och Meja behövde opereras direkt, utan att väckas emellan.

Chansen att hon skulle klara operationen bedömde läkarna till 30 procent.

– Tiden stannade. Jag vet exakt vilken plats jag fick beskedet på. Vi fick ingen chans att säga hej då. Och på sätt och vis kom aldrig den chansen åter, säger Jimmy.

Kämpade sig tillbaka

Efter många timmars väntan fick de beskedet att Meja hade överlevt.

Men när hon vaknade var hon som en annan person. Hon kunde inte prata längre, knappt röra sig.

En tung period med strålning, återhämtning och rehabilitering följde.

Meja återhämtade sig sakta. Efter över ett års kamp blev hon utskriven. Hon lärde sig prata igen och efterhand kunde hon ta sig fram med rullator.

Familjen levde med en stark oro för att sjukdomen skulle återvända. Men tiden gick och 2010 kunde hon börja skola med hjälp av en assistent. Allt verkade gå bra.

Men våren 2011 rasade allt. Meja blev svag i ena armen och i slutet på april fick de beskedet de fruktat: Cancern var tillbaka. Deras dotter var döende.

– Jag ringde Kolmården samma dag. Vill skulle dit på sommaren egentligen, men vi kunde inte vänta och ville ta vara på all tid, så jag bokade om. Några dagar senare åkte vi, säger Jimmy Fredriksson.

Vilar i sin säng

För Mejas och lillasyster Idas skull försökte de göra det bästa av tiden.

– Innerst inne visste vi ju. Men vi levde lite på hoppet. Man ger aldrig upp.

De hann åka till Eurodisney i Paris och till Barncancerfondens hus i Varberg innan Meja blev sämre.

De sista veckorna var hon sängliggande.

De pratade om döden och Meja ville inte ha en kista utan ville bli begravd i sin säng med mammas täcke.

Den 22 oktober förra året somnade hon in i mammas och pappas säng. Meja fick som hon ville. Jimmy byggde om hennes säng till en kista. Den vilar hon i idag.

Första tiden efter Mejas död var Jimmy och Linda lediga för att sörja. Efter ett par månader började Jimmy, som har en egen firma där han säljer verktyg, jobba 25 procent, sedan halvtid. Resten av tiden var han sjukskriven.

Linda började arbetsträna.

”Jag har försäkrat ut dig”

Jimmys plan hade varit att börja jobba på heltid efter sommaren.

Men i dag orkar han inte mer än fyra, fem timmar per dag.

– Jag kan sitta och gråta mellan kundbesök. Vissa dagar är nattsvarta. Då vill jag inte ens gå upp.

I fredags ringde Jimmys telefon. Det var en handläggare på Försäkringskassan.

– Hon lät stolt och sa ”jag har försäkrat ut dig". Sen sa hon ”vi har ett regelverk som ska följas”. Då svarade jag att ”jag har en lunch som ska ätas. Tack för att du ringde", och lade på luren, säger Jimmy och fortsätter:

Jimmy och Linda blev både besvikna och arga på Försäkringskassan. Lika mycket för att hans sjukpenning dras in, som på myndighetens bemötande.

– Jag önskar att de hade en mer mänsklig syn på saker. Att de träffade de människor de bedömer, och inte bara tittar på lagar och läkarutlåtanden. Det här är en människa som jag aldrig har träffat. Hon vet inte ens vem jag är, säger Jimmy.

35 000 har läst brevet

I går skrev han ett öppet brev på Facebook. Tanken var att dela med sig av det som skett och få en diskussion, inte att väcka medkänsla.

Gensvaret har varit enormt. Över 35 000 människor har på mindre än ett dygn läst hans brev. Kommentarerna väller in. Många är arga på Försäkringskassan.

– Jag är överväldigad. Jag ville berätta, men tanken var inte att det skulle bli så stort. Nu måste jag löpa linan ut och överklaga Försäkringskassans beslut. Jag är stark, jag klarar detta. Men många i vår situation skulle inte orka – och det är framför allt det som gör mig arg, säger Jimmy.
 

Fotnot: Försäkringskassan kommenterar Jimmys fall i en separat artikel.