Fick en halvtimme att fly – sen kom bomben
Uppdaterad 2021-05-31 | Publicerad 2021-05-30
GAZA. De fick en halvtimme på sig att fly – sedan bombades tv-stationen mitt framför ögonen på dem.
Nu återvänder Al Jazeera-journalisterna till rasmassorna, och de är övertygade om att Israel medvetet försökte stoppa bevakningen i Gaza.
– De ville inte att världen skulle se förödelsen, säger nyhetschefen.
Hör Al Jazeera-journalisten om när tv-stationen bombadesWael Dahdouh, 50, rycker loss en bunt papper ur betonghögen. Med ena handen borstar han dammet från sidorna.
Kollegan Khaled Lubbad, 38, kikar över axeln.
– Det är ju våra gamla manus, säger han och ler.
För två veckor sedan låg deras kontorslokaler elva våningar upp över marken, med utsikt över hela Gaza City. Nu ligger tv-stationen framför dem i spillror, i en röra av glassplitter och cement.
– Det är så sorgligt att se allt i det här skicket. För oss var detta inte bara ett kontor – det var ett hem, säger Khaled Lubbad, producent på Al Jazeera.
– Jag gillar verkligen inte att återvända hit. Det är för ledsamt.
Bomboffensiven från Israel över Gaza hade pågått under sex dygn på raken den där lördagen. På redaktionen arbetade de febrilt för att berätta om förstörelsen inne i den hårt drabbade krigszonen.
De kände ett stort ansvar, säger Khaled. Särskilt efter att det blivit omöjligt för utländsk media att ta sig in i den blockerade landremsan när luftangreppen startat.
”Det var chockerande”
Under eftermiddagen hörde han hur någon ropade att de måste utrymma byggnaden.
– Vår granne, på kontoret intill, sa att han plötsligt fått ett samtal från den israeliska armén om att de skulle bomba huset. Vår redaktion! Det var chockerande, säger han.
De hade ont om tid: Han fick veta att de hade en halvtimme på sig. Khaled och hans kollegor rafsade i ihop allt de kunde – laptops, kameror, kablar – för att fortsätta sända från gatan.
– Det var det enda vi kunde tänka på – vi måste fortsätta låta kamerorna rulla, hela tiden.
De rusade till hissen, den enda i hela byggnaden med totalt 60 lägenheter och flera kontor. Toppvåningen delade Al Jazeera med nyhetsbyrån AP, och i byggnaden det fanns även flera lokalmedier.
Rusade mot bilen
Samtidigt höll 50-årige Wael Dahdouh, Al Jazeeras byråchef i Gaza, på att rapportera från fältet.
När han fick samtalet om den stundande bombningen, släppte han allt. På gatan möttes han av journalister och boende som evakuerades.
Wael rusade mot strömmen.
– Min bil med massor av mina saker stod kvar i källaren. Jag var fast besluten om att få ut den innan det var för sent, säger han.
På parkeringen vred han om bilnyckeln, men motorn vägrade starta.
Nya försök, igen och igen – men batteriet verkade dött.
– Jag sa ”sista försöket”, och då startade äntligen jeepen, berättar Wael.
Han tryckte gasen i botten.
Sände live medan byggnaden rasade
Utanför mötte han producenten Khaled, och klev rakt in i direktsändning.
Tio minuter senare såg de hur runt fem raketer avfyrades mot kontoret av israelisk militär.
Marken skakade och ett eldklot steg mot himlen.
På livebilderna syns hur Wael Dahdouh, klädd i skottsäker väst och hjälm, rapporterar med blicken fäst mot bombningen.
När byggnaden rasar, tystnar han.
– Jag försökte förklara så gott jag kunde, men plötsligt fann jag inte orden. Jag tappade helt fokus på vad jag skulle säga och det var min omedelbara reaktion som visades live över hela världen.
På två sekunder krossades flera ton till smulor. Khaled Lubbad berättar att han, till sin egen förvåning, började gråta.
– Det var så mycket känslor. Jag glömde att jag var journalist och egentligen skulle bevaka händelsen. Istället började tårarna bara strömma, säger han.
– Vi spenderade ju mer tid där med kollegorna än med våra familjer. Det kändes faktiskt som om jag hade blivit hemlös.
”Sov och åt på kontoret”
Byråchefen Wael Dahdouh instämmer.
—Det var helt otroligt sorgligt. Jag spenderade större delen av mitt liv på den där stationen – mer tid än med mina barn. När ett nytt krig blossade upp, gick jag aldrig hem. Jag både sov och åt på kontoret.
Många minnen med ”jobbfamiljen” är hjärtliga, men en hel del är också fyllda av smärta och tragik. Att jobba som journalist i Gaza är utmanande, säger han. Död och våld är en del av vardagen.
Detta var det fjärde kriget de täckt på tv-stationen, och totalt vilade 15 års arkivmaterial på hårddiskarna.
Allt gick upp i rök.
– Tusentals och åter tusentals bilder – som är oersättliga. Varje bildruta har en historia bakom sig för oss. Det är helt otroligt att allt är borta. Ingen av oss kunde någonsin ana att huset skulle bli en måltavla, säger Wael.
Ratar förklaringen
Nu söker de svar på varför mediehuset attackerades.
Israelisk militär (IDF) har sagt att byggnaden användes av terrorstämplade Hamas, som styr på Gazaremsan. De menar att den militanta organisationen utnyttjar civila byggnader och de internationella mediekontoren som mänskliga sköldar.
Även premiärminister Benjamin Netanyahu uttalade sig och sa att Hamas underrättelsetjänst gömde sig på våningarna.
– De var ingen oskuldsfull byggnad, sa han.
Än så länge har man inte presenterat bevis för påståendet.
Både Khaled och Wael ratar Hamas-teorin. De har aldrig sett skymten av några ledare och har svårt att tänka sig att de befunnit sig där.
Dessutom säger de att Israel, med sina högteknologiska raketer, kan vara mycket precisa och demolera specifika våningar, istället för hela byggnaden.
– Låt oss säga att det var ett Hamas-kontor i huset – förstör bara där då! Varför detta kollektiva straff? Förutom att det låg mediekontor här var det ett bostadshus. Vad har invånarna gjort för att den israeliska armen ska förstöra deras hem och drömmar?, frågar Khaled.
”Vi visade allt”
Han tror snarare att det var Al Jazeeras rapportering inifrån Gaza, där dödstalen steg och den humanitär katastrofen eskalerade minut för minut, som var för genant och smärtsam för Israel.
– Vi visade allt; bombningarna, alla barn som dödades. Israel ville inte att världen skulle se det. Därför var det en god möjlighet för dem att förstöra byggnaden. De tänkte nog vi skulle sluta rapportera – men vi stoppades inte ett ögonblick.
Bombningen av mediehuset fördömdes världen över. Attacken sågs som ett hot mot pressfriheten och journalister på plats i Gaza.
”Vi har kommunicerat direkt till israelerna att det är av största vikt att säkerställa journalisters och oberoende mediers säkerhet”, skrev Vita husets pressekreterare Jen Psaki på Twitter.
Den internationella pressfrihetsorganisationen, Reportrar utan gränser, uppmanade International Criminal Court (ICC) att utreda om bombningarna kan utgöra ett krigsbrott. Enligt dem var det den tredje attacken på kort tid i Gaza mot byggnader där medier haft sina redaktioner.
– Israel gjorde bort sig inför hela världen. Efter att vårt höghus totalförstördes, slutade de attackera sådana byggnader. Jag tror verkligen de fick skämmas, säger Wael.
Kommer inte bromsa
Även Wael säger att attacken var ett direkt angrepp mot media, och att det inte var första gången Israel försökt hindra deras bevakning. Under kriget 2014 besköts kontoret med maskingevärseld.
Men han understryker att inget kommer bromsa deras arbete.
– Det är extremt viktigt att fortsätta ha journalister här. Kan du föreställa dig vad som skulle kunna ske bakom stängda dörrar om ingen täckte massakern mot civila i Gaza?
Han berättar att han insåg betydelsen av en fri, oberoende press, som inte viker sig för yttre påtryckningar, år 2007 – när han besökte Sverige, både Stockholm och ”någonstans i norr”, för att gå på kurs på SVT.
– Det var första gången jag någonsin lämnade Gaza – en känsla jag aldrig glömmer! På grund av den resan fick jag på nära håll se pressfriheten i Sverige, där man kan rapportera och röra sig helt fritt, och jag kände hur det verkligen ska vara att leva.
Nu har Al-Jazeerakollegorna upprättat en tillfällig redaktion i ett konferensrum på ett hotell vid kusten.
Där fortsätter de täcka spåren av kriget, och bygger framtidens bildarkiv.
Konflikten i Israel och Palestina