Carl, 19, drabbad av postcovid: ”Orkar knappt gå runt huset”

Ebba Thornéus

Carl, 19, skulle precis ta studenten och hade hela livet framför sig.

Nu kan han knappt gå runt huset utan att bli dödstrött.

– Jag kan få 120–130 i puls bara av att resa mig, säger han.

Symptomen som avslöjar om du har postcovid

Det var i april i år som 19-årige Carl blev smittad av covid-19.

Först märkte han knappt någonting. Bara milda symtom och trötthet.

– Men efter en vecka slog det till med andningen och jag kunde knappt gå upp för trappan, berättar Carl som bor i en stad i södra Sverige.

Svårigheterna med andningen gjorde att Carl tvingades söka akutvård.

– Men det fanns inga tecken på något farligt. Ändå blev det bara värre och värre fram till sommaren. Det var knappt att jag kunde genomföra det sista i skolan innan studenten och jag fick även tacka nej till mitt sommarjobb.

Sedan dess har Carl varit sjukskriven på heltid.

Kan få puls på 130 av att resa sig

Ju mer han rör sig, desto sämre blir han.

– Jag har svårt att ta djupa andetag och stå upp längre stunder. Bara att resa mig kan ge en puls på 120–130 och går jag 500 meter långsamt ger det bakslag dagen efter.

Dagarna spenderar han därför mest sittandes i soffan.

– Eftersom jag ändå inte kan göra något så är det ingen vits att gå upp tidigt. I bästa fall kan jag gå runt huset eller träffa en kompis. Men oftast blir jag helt utslagen efteråt. Så mest sitter jag bara och väntar på att bli bättre.

helskärm

Trots att Carl tidigt sökte vård för sina symtom tog det fem månader innan han fick komma till en specialistmottagning.

– I början skickades jag runt på olika ställen där ingen verkade ha kunskap. Men i förra veckan fick jag komma till en covidmottagning som har startat en utredning. Även om det i nuläget inte finns något botemedel eller prognos för när jag kan bli frisk så fick jag ändå förståelse för mina besvär.

Carl berättar att han bland annat ska få träffa en fysioterapeut, och utredas för Pots (posturalt ortostatiskt takykardisyndrom), som gör att kroppen inte kan reglera blodflödet när man står upp, vilket leder till svimfärdighet.

– Men ingen verkar riktigt veta var man ska börja. Eftersom jag mest sitter ned så kommer det bli en del muskelövningar men även det kan ju ge mig bakslag.

För 19-årige Carl har livet förändrats dramatiskt på sex månader.

– Jag har alltid varit en otroligt aktiv person som aldrig suttit hemma utan varit ute och träffat kompisar och hittat på saker. Förr brukade jag cykla en mil om dagen, men nu orkar jag knappt gå utanför dörren.

Bryter ihop ibland

Våren minns han knappt.

– Det var så mycket kring sjukdomen då och jag fick stå över väldigt mycket av alla aktiviteter kring studenten. Vi hade en bal där jag kunde vara med en timme. Trots att jag satt ner hela tiden var jag helt utslagen dagen efter.

Alla planer har därför fått skjutas på framtiden.

– Tanken var att jag skulle ha åkt till Alperna och säsongsarbetat nu i höst. Det har varit planerat i två år men jag har fått hoppa av allt. Mina sex kompisar kommer dock att åka ner utan mig. Allt sådant påverkar en såklart jättemycket. Alla mina vänner arbetar heltid och festar på helgerna och gör roliga saker. Sådant som jag också älskar att göra men inte orkar.

Dock är han mån om att försöka hålla humöret uppe.

– Många som hamnar i den här situationen blir säkert helt knäckta men jag har försökt att kämpa på och hålla kontakten med kompisar och göra det lilla jag kan. Samtidigt är det tur att jag fortfarande bor hemma, annars hade jag inte klarat mig.

– Men det är klart att jag bryter ihop ibland.

”Önskar ingen detta”

Carl berättar att han läser allt han kommer över om sjukdomen, och hoppas att nya upptäckter och forskning ska leda till ett botemedel.

– Bland dem som de har följt på mottagningen så har de flesta blivit bättre med tiden, men det har samtidigt tagit väldigt lång tid. Min förhoppning är att man ska kunna ta fram mediciner. Samtidigt är det obehagligt på många sätt att vara sjuk i en sjukdom som man vet så lite om i nuläget.

Han hoppas därför att Sverige ska satsa ännu mer på postcovid-vård i framtiden, så att så många som möjligt i hans situation kan få hjälp.

– Att bli långtidssjuk i covid är verkligen inget jag önskar någon.

Vad saknar du mest från ditt gamla liv?

– Att ta ett normalt andetag. Och slippa tänka på hur långsamt jag ska gå.