Alla borde inte sjunga

Det började med att Caroline af Ugglas ledde körer i skymundan, under en klämkäck ”alla kan sjunga”-paroll, men sedan sålde hon in idén om ”Körslaget” till TV4. Samma kanal som lagt flera ”Idol”-säsonger på att visa att alla visst inte kan sjunga har nu tutat i folk ett totalt motsatt budskap och fått dem att börja umgås genom s-t-ä-m-s-å-n-g.

På min ungdomstid räckte det med det inbyggda dåliga självförtroendet för att avstå från att sjunga inför andra. Det fick mig att gömma mig i ljudisolerade rum när jag övade på Imperiet-version-en av ”Märk hur vår skugga” (möjligen i basigaste laget för en 14-årig tjej med bebisröst) kväll efter kväll, månad efter månad.

Men hur mycket jag än övade vågade jag aldrig fram-föra den för läraren. Jag tvingades skolka resten av terminen. Man kan tycka att det är ledsamt att jag inte heller vågade försöka bli rockstjärna, eller så kan man konstatera att alla faktiskt inte borde eller måste sjunga, i alla fall inte inför en publik.

All körsång behöver däremot inte vara av intresse enbart för de medverkande. I kväll och i morgon fylls till exempel Stena-arenan på Brewhouse av manskören Hellmans Drengar.

Jag kan inte påstå att tanken på en manskör får mig att springa benen av mig, men deras tanke bakom konserten ”Karlakarlar” får mig att bli tillräckligt nyfiken. De vill ändra på mansrollen och ifrågasätter att det är mer accepterat för en man att snickra ihop sitt hus än att sy gardiner till det.

Själv skissar jag just nu på en gäststuga som jag har tänkt att bygga med mina bara händer (med viss vägledning från snickargrannen), men jag lämnar gardinerna åt någon annan.

Är det någon som vill umgås över hammarslag i stället för stämsång så får ni gärna höra av er.