Lavin Eskander och Ahmed Hassan begravs sida vid sida

Carina Bergfeldt

TROLLHÄTTAN. Lavin Eskandar, 20, och Ahmed Hassan, 15, miste livet i terrordådet i Trollhättan.

Nu har föräldrarna valt gravplats åt sina barn.

De får evig vila bredvid varandra – med ansiktena mot Mekka.

Det är en ovanligt vacker oktobermorgon när Lena Jacobsson, 53, kommer till sin arbetsplats, Håjums kyrkogård i Trollhättan.

Trädens och buskarnas tidigare enhetliga grönska har bytts ut till ett kortvarigt skådespel där löven just idag skiftar i rött, gult och orange. Många av dem är fortfarande kvar på grenarna, men lika många har blivit en färgsprakande och prasslande matta under hennes fötter, där hon går mot den muslimska delen av kyrkogården.

– Jag har jobbat här i trettio år, säger hon.

”Har påverkat oss alla”

Hon och kollegorna gräver femtio gravar om året. Det har blivit 1500 gravplatser under hennes tre decennier som kyrkogårdsarbetare.

– Och inget tidigare liknar det här som händer nu. Hela händelsen, den har påverkat oss alla, säger hon.

Till skillnad från den kristna delen av kyrkogården, där människor begravs rygg mot rygg, ligger alla åt samma håll på den muslimska.

– Det är för att ansiktena ska vara vända mot Mekka.

Lavins grav är täckt av granris. Hon berättar att hans familj vill vara med och täcka så mycket av den som möjligt, när kistan väl är där nere. Att det är viktigt för dem att inte lämna över jobbet till henne och kollegorna. Att de vill begrava sin Lavin.

– Jag tycker att det är fint, säger hon.

”Blir en fin ceremoni”

Av jord är du kommen. Av jord ska du åter vara.

Åtta timmar senare är Lena Jacobsson ännu en gång ensam på kyrkogården. Ett tusental människor har passerat. Kvar efter dem ligger några godispapper på marken och ett hav av blommor vid Lavin Eskandars grav.

– Det blev en fin ceremoni, säger hon.

– Mycket folk. Det kommer inte att vara lika många på fredag.

Hon pekar på gravplatsen vid Lavin Eskandars huvud. Hennes nästa projekt. Om mindre än två dygn är det ännu en pojke som begravs här. 15-årige Ahmed Hassan, det andra dödsoffret i Kronogården.

– Hans pappa kom hit i tisdags, precis efter att Lavins pappa och bror var här. Han tittade på de olika platserna vi hade och valde platsen bredvid.

Hon stannar upp. Vänder ansiktet mot himlen, som liksom löven just nu verkar ha svårt att bestämma sig vilken färg den ska vara. Säger att hon hoppas att Ahmed kommer att få en lika vacker höstdag när han begravs.

– Hans pappa berättade att han var väldigt omtyckt i skolan. Många klasskamrater och andra från skolan kommer. Många barn som sörjer. Det blir en jobbig dag.

”Tre pojkar dödades”

Arbetsdagen är över och det är dags att åka hem. Lena Jacobsson ska sätta sig på cykeln och trampa de drygt fyra kilometerna till hemmet och trädgården som hon sköter med lika varsam hand som hon gör med blommorna på kyrkogården.

– Det är en sak jag har tänkt på ganska många gånger de senaste dagarna… att det var tre pojkar som dödades i den där attacken. Det är ganska stor sannolikhet att jag och mina kollegor kommer att sköta även Antons begravning.

Hon säger Anton, om 21-årige Anton Lundin Pettersson.

Han gick i skolan med hennes dotter.

– De föräldrarna, jag kan inte ens föreställa mig vad de går igenom. De heller.

Hur skulle det vara om du får ta hand om även hans begravning?

– Jag är lite orolig att någon skulle komma hit och göra något fult av den. Jag skulle göra hans sista stund så fin jag kunde, det skulle vi alla som jobbar här. När jag pratade med Lavins föräldrar hade de ett tydligt kärleksbudskap, de sa uttryckligen att ceremonin på kyrkogården skulle handla om kärlek, inte hat. Det gäller Anton också. Alla föräldrar som tvingas begrava ett barn förtjänar att barnet får en fin begravning. Oavsett vad han har gjort.

FOTNOT: Ahmed Hassan, 15, begravs klockan 13.30 på fredag.