Unite Stockholm enar nyanlända med fotboll

Föreningen Unite Stockholm vill ge nyanlända ungdomar en meningsfull fritid. Nu träffas de i Farstahallen en gång i veckan för att för några timmar glömma vardagen och bara spela fotboll.

"I fotbollens språk behövs inga tolkar".

Det knarrar under skosulorna när de sjunker genom skaren vid Farstahallens entré. På Magelungens is ett stenkast bort står helglediga redo att bege sig ut i kylan med snörade långfärdsskridskor. Men inne i hallen rinner redan svetten nedför ett par fotbollsspelares tinningar – det är helg och dags för en av årets första träningar med föreningen Unite Stockholm.

I hallens kafeteria sitter Maria Rehnvall, ordförande, och Josefine Engdahl, vice ordförande, och har just ätit den traditionsenliga korven med bröd innan planeringsmötet.

– Det var under sensommaren som vi alla kände att vi ville göra något för de många nyanlända som kommer hit och så kom det sig att Unite Stockholm grundades, säger Maria Rehnvall.

Unite Stockholm är i dag en mötesplats som ger nyanlända ungdomar chansen att spela fotboll tillsammans. Att blev just fotboll är till stor del sportjournalisterna och tillika medgrundarna David B Larsson och Oskar Månssons förtjänst. När det så blivit bestämt föll sedan valet på Söderort och Korpen Stockholm hjälpte till att ordna så de kunde få tillgång till Farstahallen en gång i veckan.

– Sedan spred sig ryktet fort på asylboenden i närheten. Första träningen hade vi 14 deltagare – veckan efter det dubbla! berättar Maria Rehnvall.

"Fotboll ger människor ett sammanhang"

I dag är det ungefär 25 nyanlända ungdomar mellan 13 och 17 år som drar på sig fotbollsskorna varje helg. Ett mål som Unite Stockholm har är att kunna bistå med kläder och utrustning och föreningen har i dag en både rad sponsorer och volontärer.

En av de som hjälper till på träningarna är Hamid Ershad Sarabi. När han var 14 år kom han, liksom många av de som tränar i dag, ensam till Sverige från Iran. Nu tolkar han regelgenomgången som sportjournalisten och volontärdomaren Robert Laul håller i, eftersom några av killarna direkt efter träningen kommer att spela sin första match i en Korpenserie.

– Fotboll är något enkelt. Det skapar en gemenskap och ger människor ett sammanhang. Dessutom underlättar det att jag talar persiska eftersom många här har dari som modersmål – de språken är ungefär lika lika varandra som norska och svenska, säger Hamid Ershad Sarabi.

Så snart domarvisslan ljuder för avspark ekar det glada hejjarrop från läktaren och på planen gnisslar skorna mot hallgolvet. I en paus säger Robert Laul att fotboll är det perfekta sättet att mötas på.

– Vi talar inte samma språk och många av killarna kan inte heller prata med varandra, men det räcker att slänga ut en boll på planen så förstår alla vad som händer. I fotbollens språk behövs inga tolkar.

"Van vid dåliga grusplaner"

I korridoren utanför planen väntar några av killarna på sin tur att få spela. De torkar svetten och ler medan Hamid Ershad Sarabi översätter.

– Det är jättekul att få spela! Men det hade varit bra om vi kunde träna några fler gånger i veckan också, säger en av killarna.

De berättar att även om de spelat fotboll i Iran och Afghanistan tidigare är det stor skillnad på hur planen ser ut.

– Där jag kommer i från är jag van vid att spela på dåliga grusplaner där det dammar så mycket att det är svårt att se bollen, säger en kille och skrattar.

Alla ska de vara med på Korpenmatchen senare under dagen och de är lite nervösa inför hur det ska gå.

– Det känns läskigt men kul att få spela på riktigt!

Satsar på aktiviteter för tjejer

Unite Stockholm har nu knappt ett halvår på nacken men har redan planer på att utvidga sin verksamhet. Av olika anledningar har de haft svårt att locka tjejer till träningarna, så under 2016 har de som mål att starta upp en aktivitet riktad mot just tjejer.

– Vi är fortfarande i planeringsstadiet men hoppas kunna ordna en slags mentorsverksamhet där nyanlända och svenska tjejer kan gå på olika aktiviteter tillsammans, säger Maria Rehnvall.

Samtidigt kommer fotbollen fortsätta att vara en central del av verksamheten.

– För många av ungdomarna är fotbollen det som de ser fram emot hela veckan, säger Maria Renhvall och Josefine Engdahl fyller i:

– Integration är en sak men här har vi även skapat en frizon där ungdomarna bara kan vara, utan att behöva tänka på något annat.