Räcker Obamas pep- talk för att väcka USA?
Den amerikanska drömmen lever på lånad tid
USA mår inte bra.
Räcker president Barack Obamas pep-talk för att dra nationen ur sin kollektiva depression?
USA brukar vara västvärldens ekonomiska motor. Nu kravlar man sig sist av alla ur den ekonomiska krisen. I ett plågsamt långsamt tempo.
En nation som är van att leda mår dåligt av att känna hur det mesta är på väg utför. Skyhög arbetslöshet, miljontals amerikaner som tvingas lämna sina hem för att lånen är högre än värdet på deras hus och dessutom ett krig i Afghanistan som verkar omöjligt att vinna och ger obehagliga vibbar av 70-talets fiasko i Vietnam.
Läser en färsk opinionsmätning från Gallup. Bara lite drygt hälften av tillfrågade amerikaner instämmer i påståendet att en person har chansen att lyckas genom att arbeta hårt. Det är en minskning med 13 procent jämfört med tre år sedan.
Dröm
Det tydligaste beviset jag sett hittills för att den amerikanska drömmen lever på lånad tid.
Stämningsläget är inte optimalt för president Obama, om man så säger.
Likt en fotbollscoach som försöker få spelarna i sitt jumbolag att tro på seger mot de suveräna serieledarna gjorde han ändå sitt bästa för att skaka liv i amerikanerna. Få dem att återfå lite av tron på framtiden.
Först några rejäla örfilar för att få dem att vakna till ("Sydkoreanska hem har större tillgång till internet än vi, Europa och Ryssland investerar mer i vägar och järnvägar. Världens snabbaste superdator finns nu i Kina"), presentation av en ny utmaning ("Sputnikögonblicket") som ska få dem att lyfta sig själva och till slut en dos hopp om hur det ska gå till.
Samarbete var Obamas nya ledord.
Hotet
– Bara om vi agerar tillsammans kan vi lyckas, sa presidenten och försökte med sitt nyvunna självförtroende att vinna över även motståndarsidan.
Den symboliska inramningen var perfekt. För första gången satt demokrater och republikaner tillsammans i kongressbyggnaden istället för uppdelade i två block som de brukar.
Ändå är det tveksamt om Obama lyckas få amerikanska folket och politikerna i kongressen att lägga sina politiska meningsmotsättningar åt sidan för att möta hotet mot deras välstånd.
För det var länge sedan polariseringen i amerikansk politik var så stark som nu. Det handlar inte bara om personliga motsättningar utan om en ideologisk strid mellan de som likt Obama tror att staten måste stimulera människor och företag att röra sig i önskvärd riktning och republikanerna som tycker att det är Obama som med vidlyftigt spenderande äventyrar USA:s framtid.
Omvald
Presidenten kastade ett köttben till motståndarsidan i form av löfte om att frysa nya statliga utgifter men det mättar bara för stunden.
Obama blir tvungen att röra sig ännu mycket mer åt mitten om han ska ha en chans att få med sig tillräckligt många republikaner i en kongress där demokraterna inte längre ensamma har makten.
Ska han lyckas bli omvald 2012 måste han få USA att må bättre.