”Han kommer alltid att finnas ibland oss”
Uppdaterad 2011-11-21 | Publicerad 2011-11-20
Lasse Brandeby är död.
Hans mest kända skapelse är en person som aldrig funnits men som vi alla kände igen.
Kurt Olsson blev en svensk klassiker.
De senaste åren har Lasse Brandeby drabbats av flera sjukdomar, men nyheten om att han är död kommer mycket överraskande. Han var ju alltid på gång med något. En revy här. En fars där. Något lekprogram i tv.
En gång i månaden släpps en ny Irene Huss-film på dvd med Lasse Brandeby som polischef Sven Andersson i Göteborg. Thrillers han spelade in före sjukdomen. De fortsätter komma i höst.
Och någonstans fanns alltid Kurt Olsson beredd att stiga fram igen. Med sin rutiga kavaj och raggarfrisyr, sitt monumentala självförtroende och hotfulla underbett.
I höst satt han i tornet hos ”Fångarna på fortet” och ställde frågor.
Första gången jag träffade Lasse Brandeby höll han sig i Kurtans kostym. ”Kurt Olssons television” sändes i SVT 1987 och blev en stor succé. Kurt Olsson intervjuade olika kändisar i gigantiska fåtöljer som stod på taket till en möbelaffär i Göteborg.
Han frågade bland annat Patrik Sjöberg vilken höjd som var det lägsta han hade hoppat.
Det kändes som en kul idé att intervjua Kurt Olsson i samma jättestolar, så jag åkte till Göteborg och gjorde det. Lasse Brandeby var generös med sin tid och sin humor och det blev en kul intervju.
Han gick obekymrat in och ut ur rollen som Kurt Olsson. Då och senare. De gånger jag träffade Lasse Brandeby var han en gränslöst sympatisk människa. Som att träffa en kollega.
Och det var som journalist han först fick uppmärksamhet. Han och Janne Josefsson jobbade samtidigt på Radio Sjuhärad i början av 1980-talet, och fick många öron att hetta med programmet ”Elfte timmen”. Både lyssnare och de som intervjuades blev ibland arga.
Mest berömt blev programledarnas telefonsamtal till Chiles diktator Pinochet 1983, på tioårsdagen av militärkuppen i landet, när de spelade den avrättade musikern Victor Jaras sång för honom.
Det var i lokalradio som Kurt Olsson först gjorde sin beskäftiga röst hörd. Radio blev revy och när Lasse Brandeby gick vidare till Nationalteatern blev Kurt Olsson lokal hjälte i Göteborg. Snabbt togs steget till SVT och Kurt Olsson blev en älskad tönt för hela svenska folket.
En man som brann för brylcreme och Siw Malmkvist och Lill-Babs. Flera av kollegorna på Nationalteatern hjälpte Lasse Brandeby att bygga Kurt Olsson till en folkhemsk urtyp. Bland andra Hans Wiktorsson som spelade Kurtans stackars assistent Arne, och Anki Rahlskog som spelade Gudrun i Damorkestern. Hon med triangeln.
Kurt Olsson räckte länge. Det blev fler tv-serier, där huvudpersonen misslyckades att förklara saker genom att rita på blädderblock. Kurt och Damorkestern spelade in de slitstarka slagdängorna som Siw Malmkvist och Lill-Babs gjort populära. Med viss humoristisk effekt när den medelålders gubben Kurt blev en av ”vi flickor bak i bilen”. Eller den som hade problem med sin lilla prickiga bikini.
Kurt Olsson är en mycket lyckad humoristisk figur. Lasse Brandeby kunde få honom att fungera i många olika sammanhang. Och han kom tillbaka.
I början av 1990-talet möttes Kurt Olsson/Lasse Brandeby och Ronny Jönsson/Claes Malmberg i en föreställning i Göteborg i regi av Henrik Schyffert.
Det var inte bra.
De hade bestämt sig för att göra en parodi på hur en dålig krogshow kan vara. De lyckades. Tyvärr blev det bestående intrycket hur segt allting var. Jag skrev en recension i Aftonbladet och räknade upp allt som gått fel. Jag slutade ironiskt med orden ”Vilken helkväll”.
Endast de två orden citerades sedan i annonser för krogshowen: Vilken helkväll! Aftonbladet.
Det var åtminstone humor.
Lasse Brandeby gjorde mycket mer än Kurt Olsson. Han var en nervig orkesterledare i musikalsuccén ”I hetaste laget” med Björn Skifs och Johan Ulveson.
Jag såg honom på scen i Hagge Geigerts revy och med Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.
Tv-serien ”Rena rama Rolf” blev en annan älskad långkörare.
Lasse Brandebys insats i ”Let’s dance” blev längre än vad både han och juryn ville. Tittarna röstade kvar honom.
Och kanske är det svenska folket som har röstat kvar Kurt Olsson. Han har verkat försvunnen gång på gång, men kommit tillbaka. Mer påstridig än någonsin.
Vad förenar komiker och deras påhittade figurer? Hur mycket Stig-Helmer finns i Lasse Åberg? Vad är procenthalten Ronny Jönsson i Claes Malmberg? Finns det bitar av Tabita och Gulletussan i Mia Skäringer?
Kanske är det kontrasterna som gör dem så lyckade. Lasse Brandeby kändes som en klok, snäll, ödmjuk och omtänksam man. Kurt Olsson är en självgod besserwisser som inte begriper särskilt mycket men tror att han vet allt.
En mycket svensk typ. Han kommer alltid att finnas ibland oss.