”Vi trodde att vi skulle dö på havet”

Monika Israelsson

Sjubarnsfamiljen från Syrien flydde över Medelhavet

Bakom föraren trängde de ihop sig, Mohammed Alsaudi, hans fru Amani Refaiy och deras sex barn. Det sjunde sparkade i Amanis mage. Då gick båten sönder och flyktingarna drev omkring på Medelhavet.

– Vi trodde att vi alla skulle dö, säger Mohammed Alsaudi.

Det ligger en madrass på golvet i den sparsamt möblerade lägenheten i Norberg. Där sover delar av sjubarnsfamiljen, alla har inte en egen säng. På dagarna används madrassen som lekutrustning. Sharh Albal och Bashar, båda 5, står på huvudet mot väggen. Lilla Victoria, 1, får brorsorna att skratta genom att uppfodrande ropa ”dadada” om och om igen.

Det fanns ett annat liv, hemma i staden Daraa i södra Syrien. Mohammed jobbade som snickare, Amani var hemmafru. De brukade gå till badhuset med barnen eller grilla med vänner. Ibland åkte de på semester till havet.

”Svårt när kriget kom”

Det var i Daraa som protesterna tog fart i mars 2011. Några tonåringar straffades med misshandel och tortyr för att de skrivit ”Folket vill att regimen faller” på skolans vägg. Snart möttes demonstranterna av stridsvagnar.

På gatorna fanns krypskyttar. Amani blev den som fick gå ut och handla mat eftersom det oftast var män som blev beskjutna.

När Mohammeds två bröder dödades av en bomb bestämde sig familjen för att fly.

– Vi tog oss till Libyen och jag jobbade där för att få ihop till båtresan. Men i Libyen var det också krig. Vi ville ta oss till Sverige för vi hörde att det är ett land som värnar de mänskliga rättigheterna och folk är vänliga, säger Mohammed Alsaudi.

Båten tappade sitt roder

När de fick besked om att de fick resa, så var Amani gravid i nionde månaden. Det kostade omkring 60 000 kronor att få ombord familjen på båten.

– Vi visste att det var farligt. Men om vi stannade kvar skulle vi dö ändå.

De tror att båten var tänkt för 100 passagerare men de var 450 personer ombord. Mohammed, Amani och alla barnen trängde ihop sig bakom föraren. Det var meningen att de skulle åka till Italien och resan skulle ta något dygn. Men snart tappade den fallfärdiga båten sitt roder och gick inte längre att styra. Så småningom tog också bränslet slut.

– Folk spydde och barn grät. Vi trodde att babyn skulle komma när som helst. Men gud gjorde att det inte blev så, säger Mohammed Alsaudi.

De var en vecka till havs och två eller tre av de dygnen hade de ingen mat eller dryck. Till slut drev de mot den grekiska kusten och blev upplockade av grekisk polis.

Synen av land var en enorm lättnad.

– Då kände vi att vi var i säkerhet, säger Amani Refaiy.

Victoria föddes i Sverige

Flykten fortsatte med tåg, bussar och en vandring genom Europa. De sov utomhus och barnen frös.

I augusti 2014 nådde de Malmö.

Fem dagar senare föddes lilla Victoria.

Ahmed, 2, skakar en hemmagjord maracas, en petflaska fylld med batterier.

Lägenheten är tillfällig och pengarna räcker precis till mat. Kläder och möbler har de fått till skänks.

Vi ser bara en enda leksak i lägenheten, en musikleksak som Victoria trycker på med sina små fingrar.

Tre av pojkarna har börjat skolan och Abdalla, 8 berättar stolt att han kan läsa. I framtiden skulle Mohammed vilja arbeta som busschaufför, Amani funderar på att bli frisör.

Trots knappheten är familjen nöjda med livet.

– Vi känner oss väldigt säkra. Vi har mål i livet men det kommer senare. Nu är det viktigaste bara att leva, säger Mohammed Alsaudi.

Så kan du stödja Gula båtarna

Swish. Swisha valfritt belopp till nummer 123 114 7313. Mottagare: Gula Båtarna.

SMS. SMS:a BÅT100, BÅT200, BÅT300 eller BÅT500 till nummer 72600 för att skänka 100–500 kronor.

Bankgiro. Sätt in valfritt belopp på bankgiro 5037-0378

Gula båtarna är Sjöräddningssällskapets och medieföretaget Schibsteds projekt för att rädda liv på Medelhavet, med två räddningsbåtar och frivilliga sjöräddare.