Viggenpiloter hedrade för kalla kriget-insats

För över tre årtionden sedan var det svenska flygvapnet inblandat i en hemlighetsfull flygincident över Östersjön som bar alla förtecken av det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen.

Nu har fyra svenska före detta Viggenpiloter fått sina erkännanden i form av amerikanska medaljer.

– Det känns fantastiskt att få medalj för något som hände så långt tillbaka i tiden. Vi är ganska stolta över det som hände, säger Roger Möller, före detta Viggenpilot, till TT.

Måndagen den 29 juni 1987. Halvklart och 19 grader i Visby vid tretiden på eftermiddagen, men moln och en del skurar på andra delar av ön. Det vanliga flödet i kretsloppet av turister till och från Gotland pågår, människorna njuter av ledighet, jobbar eller gör det de brukar göra – hämtar barn, städar eller promenerar. Det är en dag som alla andra för folk på Gotland.

Vad de inte vet, är att ovanför dem i skyn pågår ett drama av potentiellt världspolitiska följder.

Även för de amerikanska flygvapenpiloterna Duane Noll och Tom Veltri hade det varit som vanligt. De hade satt sig i ett högteknologiskt amerikanskt flygplan av typen SR-71 Blackbird och lyft för ett rutinmässigt uppdrag in över Östersjön för att spana elektroniskt mot Sovjetunionen – USA:s stora rival under det kalla kriget. Men flygningen blev allt annat än rutinartad.

"Hantera det akuta"

På väg norrut över Östersjön, i höjd med Gotlands norra spets, totalhavererade plötsligt höger motor. Planet, som förlitade sig på sin enorma fart och höga höjd för att undgå fientligt luftvärn och stridsflyg, tappade snabbt både höjd och fart. Mycket höjd och fart. Inom loppet av minuter sjönk det från cirka 22 000 meter till cirka 6 000 meter och från cirka 3 000 till cirka 700 kilometer i timmen.

TT: Vad tänkte du när motorn smällde?

– Jag tänkte väl inte så mycket. Man kliver helt in i det som man har gjort under övning. Vi hade gjort det här gång på gång i simulatorer – att hantera det akuta var det första steget, svarar Veltri.

Noll och Veltri insåg att de måste tillbaka till basen, om de ens skulle klara det innan de kraschade. De lade planet i en brant vänstersväng västerut och sedan tvärt åt sydväst, och strax före klockan tre på eftermiddagen gick planet in svenskt luftrum nordost om Gotland. Det fortsatte sedan åt sydväst över de ovetande människorna på ön och drygt tio minuter efter inträdet lämnade planet svenskt luftrum igen på sin haltande färd.

De mycket avancerade och onåbara amerikanska spanings- och spionflygplanen var en ständig nagel i ögat på Warszawapaktens och Kinas stridskrafter. Och trots många försök var det bara ett plan av typen U-2 som sköts ned, över Sovjetunionen 1960 då piloten Francis Gary Powers blev fånge.

Sovjetiska plan jagade

Tom Veltri säger att de inte visste det då, men att de senare fick information om att Sovjetunionen skickat upp flera stridsflygplan efter dem.

– De hade order att skjuta ner oss eller tvinga oss att landa.

Och sydost om Ölands södra udde mötte, ungefär klockan kvart över tre, tittar Veltri ut genom fönstret och ser två små prickar som hastigt närmar sig.

– Vi trodde genast att det var sovjetiska plan. Men när de kom närmare såg vi att det var två svenska Viggen. Då började vi andas mer normalt igen.

– Vi blev enormt lättade. Vi visste genast att vi var i säkerhet så länge de stannade kvar hos oss, fortsätter Veltri.

"En gångs skull"

De två svenska stridsflygplanen, av typen JA 37 Viggen från flottiljen F13 i Norrköping, började eskortera Blackbird-planet. De svenska piloterna var Roger Möller och hans kollega Krister Sjöberg.

– När jag fick se att det var en Blackbird tänkte jag att det var kul att få se den på så nära håll, och för en gångs skull även ovanifrån, skrattar Möller.

De svenska planen, som hade övat i området, måste återvända till F13 på grund av bränslebrist. Men direkt, klockan 15.23, tog två ditskickade Viggen från F6 i Karlsborg, med piloterna Lars-Eric Blad och Bo Ignell, över efter att ha skickats upp från Ängelholm.

– Jag såg genast att det var fel på SR-71:an, att den gick på en motor, men det var ju något exceptionellt att få möta en SR-71 så nära inpå, säger Blad.

TT: Ni fyra måste väl vara de enda svenska piloterna som flugit förbi, och över, en SR-71?

– Ja, jag skulle nog gissa på det, skrattar Blad.

Starkaste minnet

Han och Ignell följde Blackbird-planet till danskt luftrum där danska stridsflygplan tog över, och till slut kunde Duane Noll och Tom Veltri nödlanda på en bas i Västtyskland.

De svenska stridspiloterna, utom Ignell som inte kunde närvara, fick sitt erkännande vid en medaljceremoni på den amerikanske ambassadörens residens i Stockholm på onsdagen. Där närvarade bland andra förvarsminister Peter Hultqvist (S). Viggenpiloterna fick ta emot det amerikanska flygvapnets Air Medal av den inreste generalmajoren John B Williams.

Medaljerna motiveras med de svenska piloternas "mod, snabba respons och enastående professionalism".

– Det är vackra ord. Vårat uppdrag var ju att vara professionella i det vi gör, och vi uppträdde så som vi skulle göra, säger Lars-Eric Blad.

På frågan om vilket som är hans starkaste minne från den där dagen för över 31 år sedan blir Veltri först fundersam, innan han svarar:

– Jag antar att det är att vi hade sådan tur, att Viggenplanen anslöt sig till oss. Gud vakade över oss.